Bränna musik

[Anders Andersson222]

Jag ska köpa en USB-brännare från La cie och bränna mina gammla LP skivor.Imacen har som bekant ingen RCA ingång,utan det blir till att använda den vanliga ljudingången.Funkar det bra?

 

/Anders Andersson

[Victor Akell]

Det kommer nog funka ganska bra , resultatet beror mest på om din förstärkare är kompatibel med iMac'ens ingångskänslighet & impedans.

 

Om du vill ha perfekt resultat får du nog investera i en USB AD omvandlare från MIDIMAN eller OPCODE

 

[Rikard Ståhl]

Jag skulle nog försöka få tag på en förstärkare med preout-utgång. Därefter skulle jag sikta på att koppla skivspelaren till förstärkaren och ta ut signalen från förstärkaren genom preout-utgången och mata in den i datorn.

Tänk bara på att vara lite försiktig eftersom volymkontrollen faktiskt påverkar signalen.

 

med vänliga

 

Rikard

[John Eriksson]

mmm... ha VÄLDIGT låg volym i början och öppna lfudinspelning eller nåt där du ser känsligheten på mic-ingången... (det är en högtalare med massa streck efter)

se till så den inte slår i topp... (rakt sträck istället för krökta)

 

ehm... fattar du? (det gör inte jag

[Thomas Höglund]

Mitt tips är att skaffa ett riktigt bra ljudkort först. Sedan skaffa en mjukvara som kan "rippa" musiken från LP:n utan allt för stora ljudmässiga påverkningar. Då jag själv för över ansenliga mängder LP musik till CD, så har jag även nyttjat brusreducering och liknande med ett mycket gott resultat. Tyvärr så har jag bara funnit tillfredställande lösningar på PC-sidan (om vi skall diskutera normala priser), men det finns säkert Mac-alternativ....

 

/Thomas

[Thomas Höglund]

Nja...

 

Håller inte med om att en PC-lösning varken är dyrare eller krångligare. För mitt behov passar en PC mycket bra då jag tycker att kvaliteten på min Imac (med det ordinarie ljudkortet) blir sämre. Till PC använder jag ett Soundblaster LIVE!, och trots att jag köpte det med datorn är det tveksamt om den datorn har blivit dyrare än Imac burken...

 

Brusreducering är inte alltid av ondo. En av anledningarna till att föra över sin LP musik är att försöka rädda det som finns på LP:n, och om densamma är skadad, försöka reparera skadan. Om man vill ha ett "identiskt" ljud med knaster och skrap, skall man självklart inte nyttja brusreducering...

[Thomas Höglund]

Förstår inte riktigt vart du vill komma ???

 

Jag har en Linn Sondek LP12 (Om du har någon blekaste om vad det är...) Den matar via en Marantz klass A förstärkare med Linn MM/MC pickupförsärkare. Kombinationen är mycket bra, och det käns småaktigt och barnsligt att diskutera priser. Men för att du ska förstå vad det handlar om kan jag nämna att Sondeken kostar runt 20000:- MM/MC förstärkaren 10000:- och marantzen ca 30000:- (Ja, jag har CD och övrigt i samma prisklass då jag älskar musik!)

 

Om du inte visste det så är LP:en en ANALOG ljudkälla. Ett av de sätt som fungerar tillfredställande är alltså koppla en godkänd kabel från förstärkarens lågnivåutgång till ljudkortets ingång (Naturligtvis önskar jag att jag kunde ha balanserade XLR-kablar och kontakter. Tyvärr är detta mycket dyrt, och kvaliten som jag fått via 2 RCA kablar är som sagt tillräcklig.) Sedan är det bara att använda sig av ett "godtyckligt" program som klarar en AD-omvandling med hjälp av den vanliga processor och, i mitt fall, Soundblaster LIVE! kortet...

Resultatet blir en WAV- eller AIFF-fil som senare, om man vill, kan manipuleras eller brännas ner på en skiva.

 

Sedan Pär, hoppas jag att du vet att det absolut inte är enbart S/N-värdet som styr hur bra en inspelning blir.... Det är bara *en* av flera faktorer.

 

Och slutligen kan jag bara upprepa mig. Med samma förfarande, samma signalkälla, samma typ av brännare och samma typ av skivor, blir resultatet hörbart sämre när jag utnyttjar min Imac. Det är ingen illusion, vad du än tycks tro. Imacen använder jag till annat där jag tycker den funkar bättre än PC:n

 

 

/Thomas

[Thomas Höglund]

Ja, jag är nöjd med min stereoanläggning...

 

Vart sitter "den dedikerade A/D-omvandlaren" ??? Såvitt jag vet sköts A/D-omvandlingen av en algoritm... (Enligt info. från Creative som tillverkat mitt ljudkort). Jag är tveksam till att datorn skulle vara utrustad med en dedikerad A/D-omvandlare, vilket syfte skulle den ha normalt i en PC ???

 

AIFF stödjer "full cd-kvalitet", dvs. 44.1Khz och 16-bitar... Förstår inte vitsen med att först läsa in rådata, för att senare konvertera till ett format som tex AIFF. Enligt de rekomendationer som finns angående cd-bränning av musik, rekomenderas AIFF-formatet. (Se bla, HI-FI & Musik, Elektronikvärlden, What HIFI och Stereophile...)

 

De metoder som finns för brusreducering och "knäpp-borttagning" fungerar mycket bra...(Kika i ovanstående tidningar appropå algoritmer och brushantering...) Det finns även ett antal skivbolag som "återskapat" gammla dåliga inspelningar för att sedan ge ut dem i nya versioner... (Självklart har de andra och bättre metoder, men konceptet fungerar) Bla. har några av Elvis tidiga inspelningar gått igenom den processen. Är du intresserad av detta fanns det en artikel inte för så länge sedan i HI-FI & Musik. Även Elektronikvärlden har skrivit om det. Skivor finns att köpa bla. hos HI-FI klubben.

 

Tack för att du skiter i hur jag lyckas hemma. Jag har inte bett dig om råd, ej heller bett dig kommentera mitt sätt att lösa problemet. Jag har bara gett lite råd och tips om hur jag gör till den som frågade tidigare i inlägget. Jag vidhåller att jag får ett bättre resultat på PC:n än på Imacen... Det kanske är det som är ditt problem ??? Att jag (och många med mig enligt andra inlägg) lyckats utföra ett arbete bättre på en PC än på en Mac ???

 

Appropå själva konverteringen. Jag för inte över ljudet till CD:n för att "förbättra" det för att sedan lyssna på det i min CD-spelare. (Jag hade hoppats att det skulle framgå tydligt med tanke på hur mycket jag "lägger ner" på ljud). Vill jag ha maximalt med kvalitet utnyttjar jag min Linn på LP-sidan, och min Krell på CD-sidan.

 

En av anledningarna med CD-bränning är att kunna lyssna på sin favoritmusik i tex. bilen och båten... Och slipper jag då höra "knäpp och knaster" så är jag nöjd. Med tanke på det minst sagt pissiga S/N-värdet som uppstår i en bil så är inte kvaliteten så viktig. Vill jag däremot av någon anledning ta med mig min musik, kopierar jag helt sonika över den till CD:n med så hög kvalitet som möjligt (oftast utan brusreducering), för att sedan kunna avnjuta den i en portabel CD-spelare. Här anser jag att kvaliteten är viktigare än i det tidigare fallet.

 

Om du, enligt mitt tycke, inte vore så otrevlig i tonen skulle du mer än gärna få komma hem till mig och lyssna på en hyfsad anläggning.

 

 

/Thomas

 

 

[Klas Karlsson]

En kommentar...

Jag hoppas att jag inte trampar i klaveret (jag har inte detaljläst 100% av den här diskussionen, låånga inlägg).

 

Ett ljudkort är en A/D D/A omvandlare. Det är ju i princip därför man har ett ljudkort.

 

Datorn är digital, ljud är analogt -> ett ljudkort för att omvandla datorns signaler till ljud.

 

Sedan har dagens ljudkort DSP'er och en hel del andra juste finnesser oxå men det är en annan sak.

 

Jag kommer ihåg mitt först "ljudkort". ( st motstånd på parallellporten. Det dög fint i början ;-).

 

Så vad Thomas menar när du säger "Såvitt jag vet sköts A/D-omvandlingen av en algoritm..." så menar du antagligen algoritmer för att minska kvantiseringsbrus och behandla ljudet när det väl är i digital form. Innan processorn kan göra något överhuvudtaget med ljudet måset det först existera digitalt, vilket alltså ljudkortet sköter om. Sedan har då vissas ljudkort en egen DSP(Digital Signal Processor) som optimerar ljudbehandlingen och avlastar datorns processor

 

[Thomas Höglund]

I mitt tidigare inlägg skrev jag "Sedan är det bara att använda sig av ett "godtyckligt" program som klarar en AD-omvandling med hjälp av den vanliga processor och, i mitt fall, Soundblaster LIVE! kortet..."

 

Det jag menar här (och har skrivit) är alltså; självklart nyttjas mitt ljudkort och den A/D-omvandlare som sitter på det. I *processen* A/D-omvandling från det analoga ljudet till det digitala, där det digitala ljudet utgör en AIFF-fil som kan brännas ner direkt på en CD-skiva, nyttjas såväl min vanliga processor som mitt ljudkort...(se Creatives hemsida)

 

Jag kanske förstod dig fel (Pär), ber om ursäkt i sådant fall, men du skrev "utan det sitter en dedikerad A/D omvandlare"... Jag trodde att du menade att någonstans i burken från början, fanns det en sådan. (Och det gör det på ljudkortet, men det framkom inte särskilt tydligt).

 

I övrigt finns det faktiskt, tro det eller ej, så skadade skivor att det även knastrar på en Linn ;-)

 

 

/Thomas

 

[Thomas Höglund]

Tänkte här förklara varför processorn utgör en väsentlig del av en A/D-omvandling. Problemet är att gemene man blandar ihop begreppen "A/D-omvandling", dvs själva processen, med komponenten "ADC (Analog-Digital-Converter).

När jag tidigare skrev A/D-omvandling menade jag processen. (Tyvärr tog jag för givet att de som läste detta forum hade större kunskap om ämnet än det visade sig. Jag skall försöka vara tydligare nu).

Själva ADC utgör bara en delmängd i processen. Enligt mitt tycke är det förvisso en intressant komponent, men den är själv "dum" och kräver en mängd andra komponenter för att fungera på det tämkta sättet.

Jag vet inte vad ni har för bakgrunder, men själv är jag civ.ing i systemteknik. Jag är ingen guru på signalbehandling, men har trots allt läst en del kurser.

Pär, du kommer snart få veta anledningen till att jag frågade dig var den "dedikerade A/D-omvandlaren" sitter. Det är nämligen så, att den mest avancerade fast samtidigt billigaste lösningen på A/D-omvandling inte involverar någon ADC-komponent! Man använder sig av en DAC (Digital-Analog-Converter) samt SAR-register (SAR-registret kommer att ugöras av algoritmer hos den vanliga processor) plus en del andra komponenter. I och med detta behöver "A/D-omvandlarkomponenten" inte finnas överhuvudtaget... (Skulle vi inte ha någon annan "styr"-processor skulle således aldrig A/D-omvandlingen kunna ske.) Därför var det intressant att höra om det verkligen fanns någon ADC någonstans. Det var inte menat som någon taskig fråga till dig, utan jag ställde den av nyfikenhet. (Det kanske verkligen existerar en ADC, inte vet jag, men jag har läst mycket datorarkitektur och aldrig stött på en "dedicerad ADC")

 

Nu till det 3 vanligaste metoderna för A/D-omvandling... Detta kommer inte att vara lätt att förstå, men det är också egentligen kunskaper man inhämtar i Universitetsvärlden, med mycket fysik och matematik i ryggen. Trevliga böcker i ämnet är bla. "The Art of Electronics" av Horowitz-Hill. Engelska tegelstenar på ca 1500 sidor. För att tillgodogöra sig kunskaperna i böckerna krävs dock mycket mer än basala gymnasiekunskaper...

 

GENERELLT...

 

Den analoga signalen man vill använda sig av kvantiseras i ett antal lika intervall, som vart och ett tilldelas ett digitalt värde, motsvarande värdet av den analoga signalen mitt i intervallet. En A/D-omvandlare (processen återigen) fungerar i stort så, att den analoga insignalen på något sätt *jämförs* med i A/D-omvandlare genererade analoga referensnivåer, motsvarande ändpunkterna i kvantiseringintervallen och för vilka det digitala värdet är känt. Vid jämförelsen bestäms i vilket intervall den analoga signalen ligger och intervallets digitala värde matas ut som en digital utsignal från A/D-omvandlaren.

 

A/D-omvandlare är mer kompplicerad än D/A-omvandlare. Det finns ett helt spektrum av olika A/D-omvandlare som avspeglar att "tid är pengar". Ju fler bitar desto längre omvandlingstid och tvärtom, ju snabbare omvandling desto färre bitar. I de snabbaste A/D-omvandlarna , sk. FLASH-CONVERTER, utförs omvandlingen i parallell form, genom att alla de analoga referensnivåerna finns tillgängliga för en samtidig jämförelse med den analoga insignalen. I de långsammaste A/D-omvandlarna görs omvandlingen med tidsuppdelning, genom att de olika analoga referensnivåerna genereras en i taget och jämförs med den analoga insignalen.

 

PARALLELL FLASH-OMVANDLARE

 

Jag ska nu beskriva en enkel 3-bitars parallell A/D-omvandlare av FLASH-typ. De analoga ref. nivåerna genereras i ett nät av precisionsresistorer (spänningsdelare). Jämförelsen av den analoga insignalen med de analoga ref. nivåerna görs i analoga komperatorer, som i princip är snabba operationsförstärkare (typiskt en OP-741). Komperatorerna jämför 2 analoga insignaler, v+ och v-, och ger utsignal Hög (1) om (v+ > v-) och utsignalen Låg (0) om (v+ < v-). Komperatorn är en icke motkopplad op-förstärkare som arbetar i öppen loop, och så fort insignalerna avviker från varandra (vilket de alltid gör) så kommer op-förstärkaren pga. den mycket höga förstärkningen att bli överstyrd endera åt det ena eller andra hållet, bli Hög eller Låg.

 

En parallell A/D-omvandlare har lika många komperatorer som kvantiseringsintervall i den analoga insignalen. För en n-bitars omvandlare, 2^n-1 stycken och i en 3 bitars således 2^3-1=7 stycken.

 

Komparatorernas minusingång är matad med det analoga värdet för ändpunkten av respektive kvantiseringsintervall. Utsignalen från komparatorerna , c=(c7,c6,c5,c4,c3,c2,c1), är det digitala värdet för den analoga insignalen. För tex. 5/16 < v < 7/16 blir c=0000111. Det digitala värdet kommer att erhållas i en "termometerkod", där en rad ettoer växer från höger när den analoga insignalen ökar. För v > 13/16 blir således c=1111111. Termometerkoden är en oekonomisk kod och omvandlas i en kodomvandlare (läs: datorns processor), till en komprimerad binärkod.

 

Problemet med parallell A/D-omvandling är antalet komperatorer. Tex skulle en 18-bitars parallell omvandlare behöva 2^18-=262143 komparatorer... Dagens teknik medger inte detta, idag ligger gränsen för en parallell omvandlare på ca 10 bitar, dvs 1024 komparatorer. Denna typ används alltså inte i audio eller video sammanhang.

 

NIVÅRAMP-OMVANDLARE

 

A/D-omvandlare med nivåramp utför omvandlingen i extrem serieform. I stället för en komparator för varje analog ref. nivå som i den föregående parallella A/D-omvandlaren, används här bara en komperator och de analoga ref. nivåerna genereras en i taget och jämförs med den analoga insignalen. Ett naturligt sätt att generera ref. nivåerna är i form av en ramp med användning av en D/A-omvandlare till vilken den digitala insignalen matas från en räknare och styrenhel (läs: datorns vanliga processor).

 

En A/D-omvandling startas med signalen Start=0 till styrenheten, vilken då kommer att ge Reset och Enable till räknaren, som börjar räkna upp från värdet 0. Man kan anta synkron Reset och och att Start skall ha värdet 0 under hela omvandlingen samt ny omvandling kräver att Start först ges värdet 1. Från D/A-omvandlaren erhålles då en ramp. När utsignalen vDAC blir större än den analoga insignalen v, ger komperatorn vC=0 till styrenheten, som då stoppar räknaren med Enable =0 och signalerar omvandling klar med utsignalen Klar=1. Det digitala värdet till denanaloga insignalen kan läsas från räknaren. Typiskt kan 4/8 < v <5/8 ge resultat x =101.

 

Nackdelen med denna omvandlare är omvandlingstiden. För upplösningen n bitar blir maximala omvandlingstiden Tc=2^n*Tclock, där Tclock är klocksignalens periodtid, som måste väljas med hänsyn till fördröjningen i komparatorn+styrenheten+räknaren+DAC. Denna typ av omvandlare används ej heller i audio eller video sammanhang.

 

SUCCESIV APPROXIMATION

 

A/D-omvandlaren med succesiv approximation genererar de analoga referensnivåerna mycket "smartare" ände den förra A/D-omvandlare med nivåramp. Nivåerna genereras enligt samma princip som nar man skall gissa ett tal som någon tänker på. Om talet är ett heltal mellan 1 och 100, så frågar man inte, är talet 1, är talet2, är talet 3 osv., enligt principen komparativ nivåramp, utan man börjar med att fråga om talet är större än 50, om svaret är ja frågar manom det är större än 75 osv. På det sättet ringar man snabbt in det korrekta talet. (Kan jämföras med sorteringsalgoritmer...)

 

Den digitala insignalen till D/A-omvandlaren genereas av ett succesict-approximationsregister (SAR; läs datorns ordinarie processor). Omvandlingen startas med signalen Start=0. Man kan anta att Start skall ha värdet 0 under hela omvandlingen samt att ny omvandling kräver Start=1. På klockpulsens positiva flank lägger då SAR ut x1x2x3=100. Utsignalen från D/A-omvandlaren blir då vDAC=4/8 (normerad), som går in i komperatorn och jämförs med v, 4/8 < v < 5/8. Komperatorn ger vC=1 till SAR, som information att utsignalen från D/A-omvandlaren var för liten. SAR bibehåller därför bit x1 till x1=1 och lägger vid nästa positiva flank hos klockpulsen ut x1x2x3=110. Utsignalen från D/A-omvandlaren blir då vDAC=6/8, som går in i komparatorn och jämförs med v. Komparatorn ger vC=0 till SAR, som information om att utsignalen från D/A-omvandlaren var för stor. SAR återställer därför bit x2 till x2=0 och lägger vid nästa positiva flank hos klockpulsen ut x1x2x3=101. Utsignalen från D/A-omvandlaren blir då vDAC=5/8, som går in i komparatorn och jämförs med v. Komparatorn ger vC=0 till SAR, som information om att utsignalen från D/A-omvandlaren var för stor. SAR återställer bit x3 till x3=0 och A/D-omvandlingen är klar med resultatet x1x2x3=100. Utsignalen från komperatorn överensstämmer med bitarna i slutresultatet och kan därför efter varje jämförelse direkt matas både in i slutresultatregistret och som digital utsignal i serieform.

 

A/D-omvandlingen med succesiv approximation för min 3-bitars omvandlare krävde 4 klockpulser, en för varje bit plus en för återställning av sista biten. Omvandlingen med en A/D-omvandlare med nivåramp kräver maximalt 7 klockpulser, ingen större skillnad, men om det i stället vore tex en 18-bitarsomvandlare så skulle med succesiv approximation åtgå 18+1=19 klockpulser, medan med nivåram, maximalt 262143 klockpulser...

 

Detta är alltså den A/D-omvandlare som används vid audio och video sammanhang. Som synes kommer datorns processor att utgöra en synnerligen viktig del i själva omvandlingen, och man kommer inte att utnyttja den dyrare ADC-komponenten framför DAC-komponenten. I och med detta är det *väldigt* sälsynt att datorer utrustat med en ADC, med tanke på att den i praktiken aldrig används!

 

 

 

Beträffande AIFF så sker konverteringen mellan formatet och rådatan med en reversibel algoritm. Det innabär att någon försämring av ljudet inte kommer att ske. Det tas varken bort eller läggs till någon extra information som inte kan återskapas alternativt tas bort. (Till skillnad mot tex MPEG och JPEG, som är "förstörande" kompressionsalgoritmer... Dvs. datan kan aldrig återskapas helt efter ett formatbyte till MPEG eller JPEG.) Problem kan dock uppstå med AIFF om man önskar använda sig av DVD-formatets 24 bitar och 96 KHz, men det ju inte aktuellt i vårt fall.

 

 

Beträffande din syn på att använda ett förhållandevis billigt ljudkort...

Jag har flera vänner som jobbar på HI-FI klubben och vet därför lite om hur prisbilderna ser ut. Marantz-63KI cd-spelare anses vara en av de bästa i sin prisklass runt 4500:- . HI-FI klubben köper in en dylik från importören för ca 3000:-. Importören i sin tur köper den från marantz för ca 1500:-. Tillverkningskostnaden är ungefär 500:- för denna spelare. Dessa 500:- skall fördelas på DAC, strömförsörjning, drivverk, kondingar, motstånd, lådan, reklam osv. osv Själva DAC (med tillhörande komponenter såsom hjälpprocessor och övrigt) kostar runt 50:- maximalt. (Det är således mycket smart att köpa en billig cd-spelare och sedan byta ut komponenterna som finns i den mot högkvalitativa dylika, som man förövrigt kan finna i mycket dyra High-End apparater)

Jämför detta med ett billigt ljudkort. Vi köper det för 2000:-. Marginalerna på datorprodukter är extremt små, så därför kommer återförsäljaren att köpa kortet direkt från tillverkaren för ca 1500:-. Av tillverkarens kostander kommer i bästa fall en vinst på 500:- att kunna tas ut. Det innebär att kortet somlägst kostar runt en 1000:-. (Eftersom korten görs i massupplaga räcker dessa marginaler till.) Dessa 1000:- skall fördelas på lite motsånd, op-förstärkare (typisk kostanad 1:- !!!), samt DAC och lite övrigt som tex en DSP. Lågt räknat kommer man att lägga mellan 150-200:- på DAC (med tillhörande komponenter, men eftersom man kommer att utnyttja datorns processor slipper man kostnaden av extra processorer, smart va ? )

Således kommer mitt ljudkort att innhålla de mest kritiska komponenterna till ett pris (och kvalitet) som är 3 till 4 ggr högre än i 63KI:n !!! Om man skulle jämföra ljudkortets komponenter med en cd spelare skulle den alltså ligga i intervallet mellan 13000-18000:- (jämförelsen kommer att halta, pga att andra komponenter som tex. störningsskydd och liknade saknas hos ljudkortet). Men, jag hoppas att du förstår sammanhanget. Då kan ju naturligtvis vän av ordning fråga sig varför man inte köper ett dyrare ljudkort till datorn med superkvalitet. Tja, jag har inte ansett mig behöva ett bättre... (Som jämförelse kan sägas att min Imac:s standardljudkort kostar runt 50:- i tillverkningssammanhang)

 

 

Appropå LINN...

Vi har en ljudbutik som heter Ljudkompaniet i stan där de bara säljer LINN-prylar (Gammalt som nytt, men mest nytt). Jag kan bara hålla med dig om att de har en enorm kvalitet på sina produkter. Dock har jag bara fallit för LP12:an, men CD12:an är ju fin :-) Kostar en sisådär 170 lakan...

Jag har en kompis som tagit hela LINNs sortiment till sitt hjärta. Han kör bla sina Keilidh aktivt med 4 slutsteg... Ja, det låter rätt fett (kostar skjortan gör det också...).

Ett tips om du får demo av repiga skivor hos en LINN-butik, nåltrycket brukar vara satt högt, kolla det för skojsskull. Funkar kalas fint ett tag, men sedan förstår man begreppet "vinyl-svarv"...

 

/Thomas

 

[Thomas Höglund]

Jahapp, jag borde ha fattat att dina kunskaper om elektronik och datorarkitektur knappast ens kan kallas gymnasiala.

 

Genom att skriva "Mycke ord för lite..." har du påtagligt bevisat att du inte har förstått någonting om hur en A/D-omvandling går till. Jag hade mina aningar om din bristande kunskapsnivå, men trodde att du skulle tillgodogöra dig åtminstone en liten del av inlägget. Nåväl, det enda jag kan rekomendera dig att göra är att läsa om det på universitet eller någon teknisk högskola, om du har den kompetens som krävs för att få göra det. Till din förvåning kommer du att märka att det inlägg jag skrev är en *stark* förenkling av A/D-processen, det finns med a.o. oerhört mycket mer inom området...

 

Genom att du skriver "Har du funderat på om det över huvud taget rimligt för processorn att vara inblandad i en 'trail'n'error algoritm", har du underminerat din kunskapsnivå ytterligare. Då du tycks ha väldigt svårt för att förstå hur en A/D-omvandling är uppbyggd, alternativt (i bästa fall) vill vägra att förstå, så är vår diskussion nu i princip avslutad. Det är anmärkningsvärt att du fortfarande i princip hävdar att all världens tillverkare av A/D-omvandlare helt enkelt gör fel, och att processen egentligen inte fungerar. Jag förstår att det inte längre är av vikt att hänvisa till litteratur, då du uppenbarligen inte kommer att förstå den.

 

Det du surrar om minnes och busshastigheter känns som att du slår febrilt i luften för att försöka verka lite kunnig...Jag anser att det bara kommer att vara ett tidsslöseri med att försöka förklara vidare om huruvida minnet (Det är faktiskt ett register i vårt fall...) och bussarna påverkas alternativt inte gör det av processen.

 

Det sista du skriver om att inte en skiva i VINYL kommer att påverkas av tex. en pickupnål är så fundamentalt galet att det inte heller är värt att kommenter... (Du behöver antagligen gå en kurs i materialvetenskap också)

 

Slutligen tycker jag att det är kul att argumentera och debattera, men när det kommer till en nivå då kunskapsnivåerna skiljer så mycket att den ena parten (du alltså) vägrar att förstå, alternativ har oförmågan att förstå, fundamentala satser och tekniska lösningar som är allmänt erkända, så finns det inget mer att diskutera om...

 

/Thomas

[Klas Karlsson]

...Lite sammanfattat alltså.

 

En "äkta" A/D omvandlare (bra och snabb) är för dyr/långsam så därför låter en "processor" generera en ut signal, som jämförs med insignalen, och när man träffat rätt (+-något) så antager man att det är det rätta digitala värdet och spara det, rätt tänkt?

 

Detta utförs väl dock inuti själva kretsen, så datorns processor har absolut ingenting med det att göra. Den skyfflar bara datat som kommer ut ur A/D-kretsen till ett register/minne med en viss frekvens (typ 44Khz). Jag antar iof att rent teoretiskt så kan man styra detta med huvudprocessorn, men det verkar lite väl krystat, och det blir nog en belastning med tanke på att vid 44khz skall algoritmen utföras 44000 ggr/sek. Som sagt möjligt men...

 

En hyfsat billig A/D är 8 bitars, AD 7820 från ELFA för 90 spänn, eller Philips TDA 8703 för 80:-

men det finns säkert ännu billigare sorter (och billigare ställen) .

 

Var det så här du tänkte?!?!

 

PS jag är snart civ ing i Elektroteknik så lite grundkunskaper har jag...

[Thomas Höglund]

Klas !

 

Uppenbarligen har du snappat upp en del, men så ingår du i Teknolog-ligan också :-)

 

Det första du skriver stämmer alldeles utmärkt.

 

Det andra... Ja och nej, det beror på i vilket sammanhang man avser att använda omvandlaren i och hur många bitar den skall arbeta med.

Anta att vi vill använda oss av en 16 bitars A/D-process. Enligt tidigare inlägg väljer vi den modell som arbetar med successiv approximation. För att hitta ett digitalt värde ur den analoga signalen krävs det således 16+1=17 klockpulser "per värde". Vill vi arbeta med 44,1 KHz, alltså "analysera signalen" 44100ggr/sek kommer det att åtgå 749700 klockpulser/sekund. Eller om man vill uttrycka det som 0.7497MHz belastning. Denna belastning är knappast speciellt tung för en processor som har kapacitet för tex 400MHz... Det kommer inte heller att vara någon kritisk last för varken register/minne eller bussarna.

 

Men precis som du skriver, finns det ett flertal metoder. Detta var en (och en av de vanligare) metoder att bearbeta problemet.

 

/Thomas

 

PS. Vart läser du och i vilken årskurs ???

 

 

 

 

[Klas Karlsson]

Förvisso belastar kanske inte omvandlingen processorn så mycket, men vad skall den där att göran när det är så billigt att hårdvarumässigt utföra jämförelser och sampla värden.

http://www.elfa.se/images/lw_hires/B12538_1.GIF

är en bra länk för er som vill ha ett kretsschema över hur en AD kan se ut. Där syns komparatorn och DAC'en oxå...

 

Jag läser år 5 (började ht94) på Elektrotekniklinjen på KTH.

Och gör just nu mitt exjobb, Mobile positioning systems, på ett företag som heter Citikey.

[Erik W]

Tack för din genomgång Thomas! Fick svar på en del frågetecken...

Själv gick jag ut natur-teknisk linje med digital fördjupning förra året, så jag kommer väl till KTH så småningom (jobbar för tillfället som datakonsult).

 

Hur som helst måste jag kommentera Pärs åsikter (har själv haft lite disspyter med honom i vissa ämnen ).

Tyvärr tillhör han den sorten Mac-användare som vägrar inse att de har fel, och dessvärre, verkar vara "hjärntvättade" i sin uppfattning om att en Mac aldrig kan vara sämre än en PC på en specifik uppgift... Dessa människor verkar vara helt omöjliga att föra en diskution med.

 

Men som vanligt: Utbildning är makt!

 

Mvh Erik

[Victor Akell]

Utbildning är Mac !

 

"diskution"

 

 

[Thomas Höglund]

Klas!

 

Ja, det har du sant i och för sig... Men det var ju det här med 16-bitars A/D-omvandlare med succesiv approximation...

Problemet kvarstår med den begränsande bit-upplösningen hos andra lösningar. Tänker främst på flash-varianten som är mycket bra och snabb, men knappast byggs i 16-bitar eller mer. Som jag skrev tidigare så krävs ett "myller" av komparatorer (men, utvecklingen går ju framåt). Du kanske har stött på någon ???

 

Kul med X-jobb, eller hur ? :-) Jag sitter på SAS data och är med i en grupp som optimerar performance i objektorienterade system. Vi pysslar en del med assembler och registeroptimering hos processorer, därav en del kunskap om den biten...

I vilket fall som helst är det kul att stöta på någon som har en bred allmän kunskap om teknologi, samt som man kan diskutera på ett vettigt plan med :-)

 

 

Erik!

 

Tack själv och hoppas att min "föreläsning" var till någon nytta :-) Egentligen var det inte meningen från början att diskutera det här ämnet, utan jag sade bara i ett tidigare inlägg att min PC fungerade bättre än min Imac på Vinyl -> CD. Tydligen rörde de upp känslor på ett sätt som jag i alla fall inte trodde kunde ske. Mer eller mindre smarta svar fick jag på mina inlägg, och till slut kände jag att jag måste förklara för vissa hur en komplett A/D-omvandlingsprocess går till, samt vilka metoder man kan använda sig av. Detta hade inte något med frågeställningen från början att göra egentligen, men när man sitter på kunskap känns det fånigt att inte använda sig av den...

 

Appropå Pär och andra Mac-människor kanske du har sant. De mest fanatiska personerna i datorsammanhang tycks vara Mac-ägare (finns undantag naturligtvis). Om inte annat avspeglar det sig i de olika forumen. Tyvärr verkar allt för många tappat det kritiska tänkandet till Apple, och det är inte bra. Ofta resulterar detta i att man försvarar "sitt" i absurdum, vilket tycks ha hänt i många forum... Naturligtvis blir följden att det till slut är omöjligt att utbyta ideér och föra en debatt/diskussion.

 

Nåväl, kunskap är makt, så kämpa dig till den!

Lycka till på KTH ! (Men fundera lite på Uppsala också. Ett tips, vi har många bra och billiga nationer ;-)

 

/Thomas

[Anders Andersson222]

Jag vill passa på att tacka för alla uttömmande svar;)

 

/Anders Andersson

[Thomas Höglund]

Hoppas att det gav något i alla fall :-) Hur går det annars med bränningarna ???

 

/Thomas