Var eller vart? När säger man vad?

[Skorpion76]

Jag lyssnade just på ett intressant inlägg på Youtube som handlade om dialekter. Det var ett klipp från TV4:s Språkakuten där man bl a mycket annat diskuterade frågan var och vart? När säger man var alternativt vart? De nämnde även att man i vissa delar av Norrland säger vars. Hör du det om du är från Norrland? Sträck på dig nu! Det fick mig att fundera på ytterligare en fråga. Rätta mig gärna om jag har fel, men jag har märkt att det finns dem som säger vart i betydelsen blev. Jag böjer på knäna och erkänner att jag ibland också säger så. Det togs inte upp i inslaget och det tycker jag var fel, men det kanske å andra sidan bara hade förvirrat eftersom det inte riktigt var samma fråga som ställdes i programmet.

[vertpre]

"Var" använder man när det är fråga om befintlighet och "vart" använder man när det gäller riktning om man inte är norrlänning. När jag bodde i Tärnaby gick det bra med "vars" i alla lägen.

[Skorpion76]

4 minuter sedan, skrev vertpre:

"Var" använder man när det är fråga om befintlighet och "vart" använder man när det gäller riktning om man inte är norrlänning. När jag bodde i Tärnaby gick det bra med "vars" i alla lägen.

Jo, det förstod jag också, men jag undrar om det är vanligt att säga vart i betydelsen blev. Är det något som är spritt över hela landet eller är det förknippat med vissa dialekter? Hur är det för dig? Säger du vart i betydelsen blev? Jag måste tyvärr böja på knäna och erkänna att jag ibland säger vart i betydelsen blev. .   

[vertpre]

8 minuter sedan, skrev Skorpion76:

Säger du vart i betydelsen blev?

Nej.

[Mållgan]

Jag blir halvtokig när TV-folk använder "vart" där "var" är det rätta, t ex Johan Edlund ("Vart på den här maratonsträckan är den högsta punkten?") och Jens Fjellström ("Han visste inte vart bollen var").

 

Lathund:

Var är bollen?

Vart är bollen på väg?

Katten, vars päls är mjuk, spinner.

 

Jag hörde en språkfantom spekulera i om "vars" möjligen kan härledas från bondskan i Norrbotten och uttrycket "var någerst", vilket skulle ha givit upphov till det kortare ordet "vars".

 

Lika irriterande är när ordet "legend" används när det ska vara "legendar", t ex "legenden Björn Borg". En legend är en mytomspunnen berättelse och en legendar en människa av en viss kaliber i sin bakgrund. Det är väl engelskan som spökar.

 

Priset tas dock av liksom-missbrukarna, som är överrepresenterade bland skidåkarna, exklusive Charlotte Kalla. "Man tränar ju för att liksom tävla", tyckte den kvinnliga skidåkaren vid återkomsten efter skada. Men "liksom tävla" kanske är en ny gren. Skådespelare och artister överhuvudtaget är också "bra" på liksom. I TV-sofforna gödslas det också med "liksom", inte minst i "Go'kväll", där även vissa av programledarna föregår med dåligt exempel.

Redigerad 3 Maj, 2018 av Mållgan
förtydligande

[Skorpion76]

7 minuter sedan, skrev Mållgan:

Jag blir halvtokig när TV-folk använder "vart" där "var" är det rätta, t ex Johan Edlund ("Vart på den här maratonsträckan är den högsta punkten?") och Jens Fjellström ("Han visste inte vart bollen var").

 

Lathund:

Var är bollen?

Vart är bollen på väg?

Katten, vars päls är mjuk, spinner.

 

Jag hörde en språkfantom spekulera i om "vars" möjligen kan härledas från bondskan i Norrbotten och uttrycket "var någerst", vilket skulle ha givit upphov till det kortare ordet "vars".

 

Lika irriterande är när ordet "legend" används när det ska vara "legendar", t ex "legenden Björn Borg". En legend är en mytomspunnen berättelse och en legendar en människa av en viss kaliber i sin bakgrund. Det är väl engelskan som spökar.

 

Priset tas dock av liksom-missbrukarna, som är överrepresenterade bland skidåkarna, exklusive Charlotte Kalla. "Man tränar ju för att liksom tävla", tyckte den kvinnliga skidåkaren vid återkomsten efter skada. Men "liksom tävla" kanske är en ny gren. I TV-sofforna gödslas det också med "liksom", speciell i "Go'kväll", där även vissa av programledarna föregår med dåligt exempel.

Återigen måste jag böja på knäna och erkänna. Jag tillhör den skara människor som säger liksom ganska ofta. I skolan blev jag retad för det. 

[Mållgan]

Varför gör du det liksom?

Eller: varför gör du liksom det?

[Skorpion76]

5 minuter sedan, skrev Mållgan:

Varför gör du det liksom?

Eller: varför gör du liksom det?

Ja, det finns en hel rad exempel på tillfällen då ordet liksom egentligen inte behövs, men används ändå. 

[mbgtmari]

4 timmar sedan, skrev Skorpion76:

Säger du vart i betydelsen blev?

Ja, det gör jag ibland och jag ser inget fel i det. Läs vad Frej Persson skriver här

http://blog.svd.se/sprak/2011/09/12/ordet-vart-–-en-levande-fornlamning/

För övrigt är jag norrlänning ("av födsel och ohejdad vana",  för att citera medlemmen Snow) så jag säger ibland "vars" i stället för "var" och "vart".

 

Om man använder flera "liksom" så tror jag det beror på att man är osäker i den talsituation man just då befinner sig i. Det är inget man gör med vilje och jag har nog gjort det själv när jag var yngre.

Redigerad 3 Maj, 2018 av mbgtmari

[Mållgan]

En del mer eller mindre självutnämnda språkfantomer tycker att om tillräckligt många uttrycker sig tillräckligt länge på ett viss sätt så blir det vedertaget och OK. Fredrik Lindström tillhör den skaran.

Der blir ungefär som att tycka att om tillräckligt många gör inbrott under tillräckligt lång tid så blir det vedertaget och OK. 

[Vedex]

Liksom, alltså eller va i slutet på många frågor/svar, är en ful ovana man kan få som ung?

 

Vars är vi på väg låter konstigt?

 

Men förr.

Hur mås det?

Jo vars, bra.

[Skorpion76]

9 timmar sedan, skrev mbgtmari:

Ja, det gör jag ibland och jag ser inget fel i det. Läs vad Frej Persson skriver här

http://blog.svd.se/sprak/2011/09/12/ordet-vart-–-en-levande-fornlamning/

För övrigt är jag norrlänning ("av födsel och ohejdad vana",  för att citera medlemmen Snow) så jag säger ibland "vars" i stället för "var" och "vart".

 

Om man använder flera "liksom" så tror jag det beror på att man är osäker i den talsituation man just då befinner sig i. Det är inget man gör med vilje och jag har nog gjort det själv när jag var yngre.

Säger du schwuh också då?

När det gäller liksom kan jag bara säga: Nej precis, det blir bara så utan att man vill det och utan att man tänker på det, men helt seriöst hade jag en fritidskonsulent när jag var yngre som verkligen försökte få mig att prata normalt och inte säga liksom hela tiden.  

Redigerad 4 Maj, 2018 av Skorpion76

[Skorpion76]

10 timmar sedan, skrev Vedex:

Liksom, alltså eller va i slutet på många frågor/svar, är en ful ovana man kan få som ung?

 

Vars är vi på väg låter konstigt?

 

Men förr.

Hur mås det?

Jo vars, bra.

Hördu du, du glömde dåra. Jag tycker inte att det låter fult att säga liksom, va, alltså eller dåra (som egentligen betyder då då). Om man vill grotta ner sig i olika ord och uttryck som man ofrivilligt säger utan att tänka på det går et säkert att komma på en hel lista: 

• dåra
• alltså
• liksom
• va
• så att...

Nu skrev jag bar dem som jag kunde komma på, men det finns säkert ännu fler. 
- Hur är det med dig?
- Jo vars, det är bra!
Här nere i den södra delen av det långa landet  tycker vi att det låter knäppt att säga vars i betydelsen vart eller var, men uppe i Norrland är det en helt annan sak. Där förkortar de av ord och stavelser också. 
- Vars kom du ifrån då? (Var kommer du ifrån?)
I Dalarna och Värmland, tror jag att det är, säger de även å när de egentligen menar också. 

 

Redigerad 4 Maj, 2018 av Skorpion76

[Cecilia]

"Jo vars"

Ska det inte vara "Jovars" som enligt https://sv.wiktionary.org/wiki/jovars är en synonym till jajamensan och jomenvisst

[Mållgan]

Det är fint att vi bor i ett land där det är fritt fram att tycka vad som helst och säga nästan vad som helst.

 

Den yngre generationen i vår släkt är uppvuxen med användningen av ordet "typ" i tid och otid. Min prognos är att det ofoget kommer att växa bort hos dem. Ofoget med "liksom" tycks däremot inte växa bort med åren, snarare tvärtom.

 

Jag irriterar mig också över användningen av "då" där syftet ofta är oklart. Värst är när någon presenterar sig, t ex inför ett föredrag, med "Jag heter då Mållgan". Usch så flummigt.

 

"Faktiskt" används också ofta i oklart syfte. När någon säger "Jag har faktiskt varit i New York" eller  "Jag har faktiskt sprungit Stockholm Marathon"  låter dessutom som om det finns ett inslag av skryt i påståendet och/eller att det ska levereras ett skrytsamt överraskningsmoment i beskedet.

 

Nu ska jag faktiskt äta typ lunch på en lyxrestaurang liksom.

Redigerad 4 Maj, 2018 av Mållgan
felformulering

[Novisan]

20 timmar sedan, skrev Skorpion76:

Jo, det förstod jag också, men jag undrar om det är vanligt att säga vart i betydelsen blev. Är det något som är spritt över hela landet eller är det förknippat med vissa dialekter? Hur är det för dig? Säger du vart i betydelsen blev? Jag måste tyvärr böja på knäna och erkänna att jag ibland säger vart i betydelsen blev. .   

 

Ja de vart bara så  dvs det blev bara så. Väldigt vanligt i Västerbotten.

[Mållgan]

Jag säger aldrig "vart" i stället för "blev" men det här fenomenet har jag aldrig fördjupat mig i. För mina öron låter "vart" istället för "blev" inte lika elakt som "vart" där det ska vara "var".

[Mållgan]

Bl a det här finns att läsa om "vart" på www.synonymer.se.

 

Hur används ordet vart?

- Vårdnadshavaren yrkar att hovrätten undantar henne från skyldigheten att betala skadestånd eller i vart fall sänker beloppet.

- Han yrkar på att han ska frias helt eller i vart fall få en ny prövning i hovrätten eftersom han menar att det finns nya bevis och vittnesmål som klart visar hans oskuld.

- Skjutvapen användes vid vart fjärde fall av dödligt våld förra året.

- Många investerare avvaktar nu kommande rapporter för Tokyobörsens storbolag för att avgöra vart marknaden är på väg framöver.

[Mållgan]

Det är rimligen så här:

 

"vart" är talspråk för skriftspråkets "varit".

 

Bokstaven "i" har bortrationaliserats. Kanske i stil med att "blivit" har blivit "blitt" hos vissa?

[Cecilia]

55 minuter sedan, skrev Mållgan:

Det är rimligen så här:

 

"vart" är talspråk för skriftspråkets "varit".

 

Bokstaven "i" har bortrationaliserats. Kanske i stil med att "blivit" har blivit "blitt" hos vissa?

Det håller jag inte med om. De unga kring mig säger t ex "Vart är du?" och de har ett långt a-ljud i "vart" precis som i "var" även när de säger "Vart är du på väg?", där jag vill ha ett kort a-ljud. De har ingen aning om att det egentligen är någon skillnad på "vart" och "var" i de två meningarna när jag säger dem.

 

Däremot säger de ju "varit" med "i" i meningen "jag har varit hos kompisen x".

[Mållgan]

Vad är det du inte håller med om? Om någon säger "vart har du varit" menar vederbörande förstås "var har du varit". "Vart" är då talspråkets ersättning för "var". Och då uttalar kanske de flesta ordet "vart" med ett kort a MEN inte alla gör det. En del uttalar ordet med ett långt a.

 

Men när "vart" är talspråk för skriftspråkets "varit" syftas på situationen när ordet "varit" förenklas till ordet "vart" (bokstaven i tas bort). Då sker en tidsbesparing på minst en triljondelsmikrosekund. I den vart-användningen kan jag tänka mig att det förekommer både ett kort och ett långt a beroende på talaren. I Göteborg kanske det blir ett melodiöst långt a?

 

Fenomenet att "vart" används när det ska vara "var" är en annan pilsner.

 

Men några yngre i min släkt använder också "vart" med ett kort a när de egentligen menar "var" men med ett långt a när de både säger och menar "vart" (riktning).

 

 

Redigerad 4 Maj, 2018 av Mållgan
förtydligande

[mbgtmari]

12 timmar sedan, skrev Skorpion76:

Säger du schwuh också då?

Nej, det gör jag inte. Vad betyder det ordet?

 

3 timmar sedan, skrev Mållgan:

Vad är det du inte håller med om?

Cecilia håller inte med om att "vart" är talspråk för skriftspråkets "varit" och jag delar hennes uppfattning.
Dessutom har hon rätt i att Jovars inte ska särskrivas. Jovars användes av författaren Stieg Larsson i romaner och mejl

https://www.aftonbladet.se/nyheter/article12522174.ab

och han är, liksom jag, uppvuxen i Västerbotten så det är möjligt att Jovars, liksom "vart" i betydelsen "blev", är västerbottensdialekt. Novisan är förmodligen också från Västerbotten.

 

Jag tycker det är kul med dialekter. Eftersom jag bodde i Norrbotten från det att jag var tio år till jag blev tjugo är jag inte säker på varifrån (Västerbotten eller Norrbotten) vissa uttryck jag använder kommer ifrån, t ex vars någerst (uttal vash någesht) betydandes var någonstans.

 

Redigerad 4 Maj, 2018 av mbgtmari

[Mållgan]

""Cecilia håller inte med om att "vart" är talspråk för skriftspråkets "varit" och jag delar hennes uppfattning.""

 

Nähä. Men vad är det då om inte talspråk för skriftspråkets "varit" när människor uttrycker sig så här:

 

"Var har du vart?"

 

?

 

Motiv emotses.

[Mållgan]

Det korrekta är

Ju mer desto ...

[Mållgan]

Två andra irritationskällor:

 

1. När folk säger "omständig" istället för "omständlig".

2. När folk säger "situationstecken" 'istället för "citattecken" eller "citationstecken". Det gör bl a Johan Edlund som just nu kommenterar friidrott på kanal 12.