Just nu i M3-nätverket
Gå till innehåll
HansErik

Astronomi

Rekommendera Poster

Om en raket sänds rakt upp och med konstant acceleration och kraft att lämna Jorden kommer den då hela tiden att fortsätta sin fartökning och med tiden att närma sig ljushastigheten? Om så - upphör accelerationen då? Har Voyager 1 och 2 konstant hastighet eller öka den?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

fråga 1.a Om skeppet har en konstant (extern/magisk) krafttillförsel - Ja

fråga 1.b Beror på från vilken sida du ser det. Utifrån kommer det att se ut som om accelerationen minskar (och massan ökar) - inifrån kommer den nog att uppfattas som om accelerationen fortsätter (samtidigt som rymdens form förändras på något magiskt sätt- Jag sov på lektionerna som handlade om relativitetsteorin).

 

Voyager tillförs ingen kraft samtidigt som de fortfarande bromsas lite av solsystemets gravitation + lite friktion. Alltså borde hastigheten vara konstant, eller avtagande (om de inte fångas in av någon annan stor massa om några tusen år.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Man brukar ibland vid behov låta en farkost åka runt en större kropp och ta sats och öka farten. Blir den fartökningen konstant? Gjorde man inte så för Voyager genom att gå ett varv runt t ex Jupiter och i så fall skulle de väl vara under acceleration?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Återigen lite relativt.

Skeppet accelereras när det dras in mot planeten och tappar lika mycket fart när den lämnar planeten (relativt planeten).

 

Men genom att utnyttja att planeten har en hastighet runt solen så kan skeppet "sno" lite omloppshastighet av planeten (relativt solen) och nettoeffekten blir att skeppet går lite fortare (relativt till solen) när den lämnar planeten. 

 

gravitationsslunga tror jag att det kallas på svenska

 

Men vad tusan . det finns ju en wiki-sida

https://sv.wikipedia.org/wiki/Gravitationsslunga

Det finns bergis en youtube också, men jag vägrar att leta  :ph34r:  Gravity swing

 

 

******ed*****

Blev tvungen att snabbsöka på Youtube Det finns en hel del om du använder termen Gravity assist. Har ingen aning om de är bra

Redigerad av MH_resurrected

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ämnet rymdfart och att använda sk. gravitationsslunga kan i princip liknas vid en släggkastare: när denne skall utöka farten för släggan att kastas iväg, så roterar denne och drar släggan inåt samtidigt som släggkastaren åt motsatt håll rör sig lite mindre. Ju närmare släggan dras mot centralpunkten - ju mer kommer den att öka i hastighet och sedan släpps den iväg med maximal effekt som släggkastaren klarade att uppnå.

 

https://www.youtube.com/watch?v=4Wl8rZcMSc0

 

När det gäller stora massor kontra en liten massa som tex. en planets oerhörda massa i jämförelse med en liten rymdsonds klena massa, så är planetens förskjutning fullständigt försumbar - men den finns.

Även rymdsonden har en massa om än liten och allting med massa utövar gravitation. Dom dras till varandra, den ena med oerhört större påverkan. Liksom släggkastarens hopkopplade "sträng" innan den slungas iväg.

 

Jag blir mest imponerad av dom uträkningar och dom tider som måste stämma bakom dessa rymdsonder. Att skicka tex.Cassini-Huygens till bl.a Saturnus och dess måne Titan  (med dess medförande minisond Huygens) krävde flera olika planeters hjälp att först passera Venus två ggr. dessutom runt jorden ytterligare en gång, därefter använda Jupiter för att slungas vidare för att öka hastigheten ytterligare. Mer än än dubbla hastigheten som den uppsköts med från jorden och utan annan drivkraft än planeternas gravitationsfält för att accelerera upp den i c:a 80 000 Km/tim relativt jorden.

 

Och att sedan träffa exakt rätt vinkel för att gå i omloppsbana runt Saturnus, utan att fångas in av dess stora gravitation och vare sig krascha eller slungas vidare men att bromsas ned för att klara av att skicka den mindre rymdsonden Huygens att utforska bl.a. Titan måste i sanning vara en bedrift!

 

http://rymdsond.blogspot.se/p/fakta-om-rymdsonder.html

Rymdsonden Cassini-Huygens är en rymdsond som framförallt utforskar Saturnus och dess månar. Projektet är ett samarbetsprojekt mellan NASA och ESA. Rymdsonden sändes upp i oktober 1997 och har sedan 2004 gjort mängder med intressanta observationer kring Saturnus-systemet. Rymdsondens minisond (Huygens) sändes ner mot Saturnusmånen Titan i januari 2005 och gjorde även den många spännande upptäckter. Bl a har rymdsonden upptäckt att Saturnus ringsystem är mer komplext än vad man tidigare trott. Sonden har också studerat Saturnus magnetfält och dess starka påverkan på månarna. Månen Titan visade sig ha stora metansjöar, vidsträckta sanddynor och en smogfylld atmosfär. Flytande ammoniak tycks finnas på månen. Även Saturnusmånen Enceladus har utforskats av rymdsonden. Denna mycket intressanta och aktiva måne kastar upp kaskader av vattenånga och ispartiklar som påtagligt påverkar Saturnus atmosfär. Forskarna tror att det kan finnas flytande vatten och därmed förutsättningar för primitiva livformer. Bilder av denna måne visar också ett vinterlandskap med tjockt snötäcke. Enceladus påverkar också Saturnus genom någon slags "elektrisk" koppling. Ett stort antal andra månar har också utforskats och det kommer fortlöpande nya bilder och observationsresultat från Cassini (se bloggen).

 

444px-Cassini_interplanet_trajectory.svg

 

Calculating Acceleration Due to Gravity: Formula & Concept

 

Samt:

[media]https://www.youtube.com/watch?v=hRjaBORkhog[/media]
 

Redigerad av Flyfisherman
Lagt till länk samt korrigerat texten lite.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

För den intresserade: Voyager har lämnat den sk. Heliosfären samt heliopausen och därmed solens absoluta yttre system - dess gravitation samt alla planeterna i solsystemet påverkar den fortfarande fast solvinden har också haft en extremt liten men ändock viss motsatt effekt, men nu är dessa så långt borta att på dess ringa massa och storlek så kommer inte nämnvärt någon fartminskning att ske - men den finns där givetvis tills dess att andra större massor tex. nästa stjärnsystem och övrig massa i våran Galax Vintergatan börjar dra i den mer än vad solen gör och det sker redan nu i.o.f. men i väldigt liten grad i jämförelse.

 

Obs! Bilden föreställer Voyager innan den lämnat heliopausen, mer som en beskrivning hur det ser ut.

Heliopausen är egentligen som en vägg och innan denna överskrides visste absolut inga forskare eller ingenjörer på NASA/JPL vad som skulle ske, men Voyager har nu passerat detta område (troligigen saktat av lite grann pga. motståndet) men annars inga problem, där den nu färdas i den sk. interstellära rymden mellan stjärnorna..

 

1280px-Heliosphere_sv.jpg

 

http://voyager.jpl.nasa.gov/

 

"Voyager is in interstellar space — the space between the stars."

 

After 37 years of Flight,Voyager 1 in interstellar space, NASA confirms

https://www.youtube.com/watch?v=vAD-hokNUYM

 

https://www.youtube.com/watch?v=8Ddt8xnnGGA&t=2839s

 

Heliopausen sträcker sig mellan 100-200AU från Solen (ingen vet absolut säkert). 1 AU=Astronomisk Enhet= medelavståndet mellan solen och Jorden=149 597 871 Km

 

Och där Voyager 1 befinner sig nu på detta stora avstånd från jorden: skulle det ta ungefär 27 timmar för en signal som färdas med ljusets hastighet att ta emot en signal på jorden om Voyager 1 befinner sig på 200AU från jorden..

Redigerad av Flyfisherman

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack för dina ord.

 

Friktionen som MH_resurrected ovan inlägg #2 nämnde kommer bl.a av detta:

 

Just det med att Voyager 1 tog sig igenom den sista yttersta fasen av vårat solsystem var det absolut ingen som kunde ana sig till.

Det kallas för "Bow shock" och som ingen kunde förutse vad skulle hända, men allt gick relativt bra.

Voyager_1_entering_heliosheath_region.jp

 

What are the Boundaries of our Solar System? 

https://www.youtube.com/watch?v=t3_VkTfCKv0

 

Bogvågen ändrar inte position - den är i princip stationär, där solvinden med alla dess partiklar möter den övriga kosmiska strålningen samt hålls på plats av solens enorma gravitation trots det extrema avståndet.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Skapa ett nytt konto på vårt forum. Det är lätt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Redan medlem? Logga in här.

Logga in nu



×
×
  • Skapa nytt...