Ekosystem som inte fungerar

[Uno]

I det följande beskrivs en mycket förenklad modell av hur jag antar att den penningmängd som berör de flesta löntagare cirkulerar i ett samhälle. De som endast har tillgänglighet till lönen eller bidragen som betalas ut varje månad, har endast de cirkulerande lönekostnaderna för att kunna försörja sej. Trots att denna penningmängds rotation gissningsvis ständigt riskerar att reduceras eller utsättas för ständigt ökande låneräntor.

 

För att förenkla modellen så bortses från momskomplexet mm., och att det finns pensionärer som påverkar omsättningen.

Det som i fortsättningen kallas för lön är den utbetalda månadslönen (obs! minus moms).

I modellen antas att :

Alla (i arbetsför ålder) har samma lön. (Motsvarar medellönen i praktiken)

Alla köper för hela lönen varje månad. (I genomsnitt under livsarbetstiden)

Lönekostnaden är lönen plus skatterna (obs! inkl. arbetsgivaravgifter)

Skatterna är 50 % av lönekostnaden. (ca 54 % i Sverige för närvarande)

Priserna är summan av alla av varuflödet berörda lönekostnader, plus summan av alla vinsterna i de olika transaktionsleden och sidofunktionerna.

50 % av priserna antas vara lönekostnaderna och 50 % är då vinsterna.

 

Exempel :

Priset på en vara som sammanlagt krävt en timmas arbete antas vara 400 kr (200 kr vinster och 200 kr lönekostnader). Lönekostnaden är 200 kr (100 kr lön och 100 kr skatt) per timme (t) för alla. Lönen (obs! exkl. moms) är alltså 100 kr/t .

 

Antag att samhället består av 100 arbetare (arb), och att var och en arbetar 100 t per månad. Månadslönen är alltså 10 000 kr (100 t x 100 kr).

Till att börja med antas att hälften (50 arb) erbjuds privat anställning (priv a). Summa lönekostnader blir då 1 miljon (50 priv a x 100 t x 200 kr) och summa löner blir 500 000 kr (50 x 100 t x 100 kr).

Samtidigt betalar de privata arbetsgivarna in skatterna (500 000 kr) och detta blir lön till 50 offentligt anställda (off a) (50 off a x 100 t x 100 kr).

 

Den totala lönesumman blir i så fall 1 miljon kr (50 priv a + 50 off a x 100 t x 100 kr). Denna penningmängd (1 miljon kr) omsätts varje månad. Men endast under förutsättning att alla (100 arb) har betald sysselsättning.

 

Hälften (500 000 kr) av detta blir i så fall vinster om alla (100 arb) spenderar hela sin lön. Den andra hälften (500 000 kr) är lönekostnader.

Hälften av lönekostnaderna (250 000 kr) blir då löner till de som arbetar för att leverera det som alla (100 personer) köper varje månad. Dessa löner (250 000 kr) räcker för att ge anställning åt 25 arb (25 priv a x 100 t x 100 kr).

 

Lönekostnaderna (500 000) för 25 priv a utbetalas som löner (250 000 kr) och betalas in som skatter (250 000 kr). Detta ger sammanräknat sysselsättning åt 50 arb (25 st off a och 25 priv a) De 25 (priv a) måste klara av att leverera allt som behövs för allas (100 arb) konsumtion. De skulle kunna vara färre (ökad produktivitet ger ökad valfrihet och välfärd), men det finns inga lönepengar i omlopp för att de skulle kunna vara fler (än 25 %) (I Sverige är de gissningsvis något mer än 25% trots 54 % skatt!).

 

Antag att vinsterna (500 000 kr varje månad) går till en enda person (P). Antag att (P) betalar 40 % (200 000 kr) i vinstskatt. Detta ger då sysselsättning åt 20 off a. Om P dessutom konsumerar 20 ggr mer (100 000 kr) än varje arb, så ger detta arbete åt ytterligare 10 (5 priv a + 5 off a) (obs! enbart lönekostnad; vinsten är ju P:s egen).

 

Från början antogs att systemet skulle kunna generera sysselsättning åt alla (100 arb). Men hittills finns det endast arbete för 80 (25 priv a + 25 off a + 20 off a + 5 priv a + 5 off a). Om de återstående (20 arb) skall kunna sysselsättas (med samma lön och utan lägre vinster), så måste ju även de övriga vinsterna (200 000 kr) omsättas. Men hur, och med vilken motivering inom det rådande systemet?

 

P antas naturligtvis inse att de 100 arbetarnas köpkraft (efterfrågan) utnyttjas till 100 %. Finns det då någon enkel motivering (med hänsyn till aktieägarnas krav på vinstmaximering) för att investera något av nettovinsten (200 000 kr)? Det finns ju inte någon (inom dessa samhällsskikt) som har några pengar över för kunna köpa något mera. Att öka lönerna gör ju ingen nytta för det ökar ju bara lönekostnaderna och därmed priserna.

 

Som pensionerad konstruktör så skulle jag i varje fall vägra att låta ett tekniskt system med motsvarande uppenbara funktionsfel komma ut på marknaden. Dvs. med de inbyggda konstruktionsfel som leder mot stagnation. Det som krävs är vad jag förstår regleralgoritmer för decentralisering av kapital som har högre verkningsgrad, än de inbyggda tendenserna till oligopol och monopol.

 

För att fungera så måste uppenbarligen det nuvarande systemet ges ”konstgjord andning” varje månad. T.ex. genom sponsring, välgörenhet, konkurser, förluster, prisdumpning, svinn etc., och att någon (som saknar total information) eller staten (Keyneism) lånar bankskapade pengar för att investera i nyproduktion trots att den faktiskt befintliga köpkraften redan är utnyttjad till 100 %.

 

Inte undra på att faraonerna byggde pyramider, eller att t.ex. Gyllenhammar föreslog ”Scandinavien Link” för att tillfälligtvis hålla igång systemet. Nu råkade det bli en tillfällig IT-boom istället till dess att bubblan sprack och WTC raserades.

 

Visst går det att konstruera stabilare och mer balanserande systemfunktioner (utan att ca tredjedelen av mänskligheten fortsätter att vara de oskickliga strategernas ”bondeoffer”). Utan att behöva lägga ut dimridåer och utan att belasta strukturen med onödig komplexitet eller ytterligare tvingande regelverk. Men massmedias snuttifieringar förhindrar ju att de konstruktiva argumenten når ut i den allmänna debatten.

 

Uno