Juridiska funderingar efter tillslaget mot Bahnhof

[Kalle_Idle]

Det har skrivits en hel del på forumen samt i tidningar om tillslaget på Bahnhof igår.

En sak som jag funderat på efter att ha läst om tillslaget är hur APB, som privatägd intresseorganisation, kan få till ett tillslag mot ett företag?

Den uppfattning man får av APB's uttalanden är att de själva samlat bevis och fått till stånd ett tillslag.

Stämmer detta, eller har det gått till på något annat sätt?

 

Är det så att svenska rättsinstanser kan ta bevismatrial från privatägda organisationer, borde inte sånt komma från polismyndigheter?

Hur kan man veta att bevis från komersiella intressen är trovärdiga?

 

Eftersom jag själv är väldigt oinsatt i juridiska frågor så vore det intressant om någon kunnig kunde förklara hur det går till, eller ska gå till, när bevis om brottslig verksamhet presenteras mot en person/företag.

 

 

/Kalle

 

[fhe]

Är det så att svenska rättsinstanser kan ta bevismatrial från privatägda organisationer, borde inte sånt komma från polismyndigheter?

Det finns inga krav alls på hur bevis ska tas fram för att vara giltiga utan i Sverige har vi sk "fri bevisföring" och "fri bevisprövning".

"Fri bevisföring" innebär att vem som helst får lägga fram vilken bevisning som helst om parten tror att det kan gynna hans sak. "Fri bevisprövning" innebär att domstolen får välja själv om den har lust att bry sig om beviset.

 

En åklagare får inte väcka åtal om han inte tror att bevisningen räcker för en fällande dom, dvs man får inte åtala folk för att skrämmas,

 

borde inte sånt komma från polismyndigheter?

Det är omöjligt, då skulle du t.ex inte kunna använda en övervakningsfilm från ett bankrån eller redogörelser från en handfull av varandra oberoende privatpersoner som identifierar en förbrytare.

Bevis är dessutom oftast något som läggs fram av bägge parter, när polisen representerar åklagarsidan vore det nästan patetiskt om bevis som gynnade den tilltalade skulle behöva komma från polisen, eller hur? :-)

 

Hur kan man veta att bevis från komersiella intressen är trovärdiga?

Hur kan du veta att något "bevis" är trovärdigt, det blir väl varken mer eller mindre trovärdigt för att det råkar vara kommersiella intressen som presenterar det.

 

[ClaesT]

En sak som jag funderat på efter att ha läst om tillslaget är hur APB, som privatägd intresseorganisation, kan få till ett tillslag mot ett företag?

Rent allmänt kan naturligtvis vem som helst få ett tillslag gjort mot ett företag, vanligtvis genom att upplysa t ex polisen om att man misstänker att företaget bedriver brottslig verksamhet. Om polisen tror att det kan vara så, och om de har tid, så kan det göras ett tillslag, oavsett vem som uppmärksammat polisen på det misstänkta brottet.

 

 

I det här särskilda fallet genomfördes en s.k. intrångsundersökning, enligt paragraf 56a-h i upphovsrättslagen. Det innebär att en domstol (tingsrätten) kan besluta att kronofogden får gå in i en i domstolsbeslutet specificerad lokal och eftersöka i domstolsbeslutet specificerad handling/e-handling eller föremål i ett i förväg angivet syfte. Domstolen kan besluta om en sådan undersökning om domstolen tror att "det skäligen kan antas" att det föreligger ett upphovsrättsintrång (lite slarvigt uttryckt). I vissa fall kan detta beslutas utan att motparten får yttra sig, om det är risk för att bevis undanröjs i annat fall (också det lite slarvigt uttryckt). Domstolen kan också ställa andra villkor i sitt beslut.

 

En intrångsundersökning kan ju givetvis skada det utsatta företaget, alldeles oavsett om det fanns någon grund för misstanbken eller inte. För att det utsatta företaget i så fall slka kunna få skadestånd för åtgärden måste den som begär en sådan åtgärd ställa en ekonomisk säkerhet, som motparten (eller domstolen) anser tillfredsställande för att täcka ett ev sådant skadeståndsanspråk.

 

Det är alltså inte den som ansöker om intrångsundersökningen som genomför den, det gör kronofogden. Kronofogden kan dock låta sökanden vara med för att bistå kronofogden med upplysningar, men kronofogden ska i så fall se till att den sökande i så fall inte får kännedom om mer än vad som kan motiveras vad gäller det domstolsbeslutet avser. Kronofogden kan också anlita sakkunniga för att medverka.

 

Det företag som utsätts för undersökningen har rätt att tillkalla juridiskt ombud, och innan ett sådant finns på plats får inte undersökningen påbörjas (om inte denna fördröjning medför fara för bevisningen).

 

Kostnaderna för intrångsundersökningen betalas av den som begär att en sådan ska genomföras (om jag läser paragraferna rätt). Har man alltså fel så lär det alltså kosta, inte bara för själva undersökningen utan också de kostnader det drabbade företaget vållats, vilket sannolikt gör att man inte ens ansöker om att en intrångsundersökning ska göras - än mindre får ansökan beviljad - om man inte har mycket torrt på fötterna.

 

[fhe]

vilket sannolikt gör att man inte ens ansöker om att en intrångsundersökning ska göras - än mindre får ansökan beviljad - om man inte har mycket torrt på fötterna.

 

Det står lite mer specifikt om det när det gäller just det här fallet några sidor in i dokumentet http://www.skriver.nu/dok/piratjakt200501.pdf

 

 

 

 

[ClaesT]

 

Ett mycket bra dokument tycker jag, även om det alltid är vanskligt att försöka komma fram till något på basis av tidningsartiklar. Det kanske inte påverkar frågeställningarna i det dokumentet (som jag f.ö. instämmer i), men det kanske ändå kan vara av intresse att läsa följande från ett pressmeddelande Banhof skickade ut igår:

"Bahnhof Internet genomförde nyligen en omfattande inventering av serverparken. Under inventeringen påträffades fyra servrar som inte är upptagna i företagets inventarieförteckning. De markerades med ett frågetecken i den då upprättade inventeringslistan. Servrarna stod utplacerade i ett allmänt utrymme utanför själva serverhallen, och var uppenbart inte en del av Bahnhofs serverpark. En av dem var dessutom försedd med ett piratklistermärke. Tanken var att de okända servrarna skulle undersökas, men myndigheternas tillslag kom emellan."

<http://isp.bahnhof.se/nyheter/Bahnhof_pressmeddelande050312.pdf>

 

Det är möjligt att det förekommit något fel i den hittillsvarande hanteringen - mest sannolikt kanske brott mot PUL i så fall - men om det finns servrar som företagsledningen observerat vara okända, varav en med ett piratklistermärke och placerade på ett ställe där det inte förväntades finnas servrar, utan att företagsledningen undersökt saken närmare (det stod inte NÄR inventeringen gjordes), ja, då har jag viss förståelse för att rättighetshavarna valde att begära en intrångsundersökning istället för att ringa Bahnhof och fråga vem som var ansvarig för det filarkiv Antipirabyrån uppenbarligen upptäckt.

 

[Mij]

Det jag kommer att fundera på är....

Hur kan ansvariga på ett sådant företag låta okända datorer stå inkopplade till deras nätverk, i deras lokaler, utan att koppla bort dom?

 

Personligen hade jag inte bara gjort en notering om att det finns okända datorer.

Jag hade avbrutit inventeringen för att kolla vems det är, och om jag inte hade fått reda på det relativt omgående, så hade jag kopplat bort dom tills vidare.

 

Sen en liten kontroll av innehållet, och eventuellt en polisanmälan.

Fast jag är kanske bara känslig? *ler*

 

[fhe]

försöka komma fram till något på basis av tidningsartiklar.

Förvisso, samtidigt är det ju bara det och intrångsbeslutet som går att använda om man ska komma fram till någonting med mindre än att man är part i målet.

 

[SYS64738]

Det finns inga krav alls på hur bevis ska tas fram för att vara giltiga utan i Sverige har vi sk "fri bevisföring" och "fri bevisprövning".

 

Där har ju faktiskt USA en fördel, där kan vissa former av bevisning vara ogiltig beroende på hur man fått fram bevisningen.

Fri bevisföring är inte riktigt bra, det är alldeles för lätt att sätta dit folk.

 

[fhe]

Där har ju faktiskt USA en fördel, där kan vissa former av bevisning vara ogiltig beroende på hur man fått fram bevisningen.

Det där är inte sant, den amerikanska varianten är löjlig då det går utsökt att få fram bevisning medels brottsprovokation i de fall man tycker att det behövs men inte går att lägga fram bevis som skaffats på ett tvivelaktigt sätt då det missgynnar staten.

Fri bevisföring är inte riktigt bra, det är alldeles för lätt att sätta dit folk

Fri bevisföring innebär inte att bevisningen får vara falsk.