Just nu i M3-nätverket
Jump to content

Prosedurdosa som arbetsredskap


Uno Hansson1

Recommended Posts

Prosedurdosa som arbetsredskap

 

Den borde med rätt struktur kunna spara åtskilliga minuter om den fanns i miljarder exemplar.

 

’Arbete är att flytta på saker’ skrev Bertrand Russel för snart 70 år sedan i ”Till lättjans lov” enligt Hans Berglind i ”Framtider” nr 3/98 sid.17. Att dessutom flytta på bokstäver, siffror, ikoner och bilder ingår som ett ytterligare moment i många arbetsuppgifter. Vad som någon bör flytta på eller vad som just har flyttats på behöver meddelas och dokumenteras. Många människor som har ett rörligt arbete och ofta flyttar på något eller någon (vård, omsorg) behöver dessutom hitta och meddela vart, varifrån och när. Läs t.ex. ”Tredje vågens samhällsbygge”, Toffler, Svenska Förlaget, 97 sid 51 – 52.

 

Många av dessa arbetsuppgifter är sekventiella rutinmässiga procedurer som återkommer flera gånger dagligen. Numera ingår då att i datorn registrera vem, var, när, hur och vad. Rutinerna gäller ofta att söka rätt på eller mata in på datorn. Men vanliga datorer verkar inte vara särskilt ändamålsenliga och effektiva i sådana här sammanhang. De är stora, klumpiga, komplicerade och dyra. Enklare generella verktyg behövs. Dessutom upplever nog många t.ex. de som arbetar med vård och omsorg, dubbelarbetet med registrering mm. som stressande och onödigt tidskrävande.

 

Med IP-adresser (på passiva enheter som en läsbar kod) på allt som behöver identifieras eller förflyttas så skulle många datorer i arbetsmiljön troligen kunna ersättas med en universell prosedurdosa. Dosan behöver inte kosta mer än hundradelen av vad datorn kostar. Dosan skulle troligen dessutom delas ut ’gratis’ av nätoperatörerna.

 

Dosan behöver bara två reglage, kodläsare och sändtagare. En enkel liten dosa som alla bär med sej lika naturligt som nycklar och plånbok. Särskilt som den samtidigt skulle kunna ersätta både nycklar, plånbok, kontokort id-kort, betalkort, apparat- och maskinreglage osv.. Alltså sådant som man eventuellt vill bära med sej eller behöver ha till hands vid olika tillfällen. Den borde i de flesta fall även kunna ersätta mobiltelefonen. För andra skulle den kunna vara ett komplement till mobilen.

 

Helt enkelt ett generellt don för kommunikation med dator eller direkt med artificiell sakförflyttare, med hjälp av standardiserade gränssnitt. Eller sakförflyttare sinsemellan genom att peka på först den ena sakförflyttaren och sen den andra, eller peka dator - sakförflyttare osv…osv…. Att bara peka, först på det ena och sen på den andra artificiella enheten går naturligtvis mycket fortare för att skapa kommunikation mellan dem, än att behöva gå till datorn för att knappa fram den kontakten. Även enklare än att prata med dem!.

 

För anpassning av dosan så behöver alla organisationer någon eller några anställda som skriver ”macro” till alla medarbetarnas dosor. Vars och ens olika macron innehåller alla medarbetarnas rutinbetonade sekventiella procedurer som de dagligen använder. Med endast två enkla reglage och personliga macro för var och en, så behövs det ytterst lite utbildning för att använda dosan på rätt sätt.

 

Ofta räcker det med ”läs av koden och tryck på knappen” för att dokumentera att man har flyttat på saker eller att saker börjar ta slut i förrådet mm. Detta tar kanske ett par sekunder istället för att gå fram till datorn och ta fram dokumentet samt skriva och kryssa som troligen tar ett par minuter. Att söka reda på IP-adresserade saker och destinationer borde kunna bli nästan lika enkelt.

 

Jag brukar kalla den påtänkta dosan för ”minut – sekundomvandlare” eftersom de procedurer som tar ett visst antal minuter att mata i på en vanlig dator bör ta ungefär lika många sekunder med dosan. Tio procedurer per dag där var och en brukar ta tre minuter vid datorn spar alltså in 30 minuter som då kan användas till att flytta på viktigare saker. Det finns ju några hundra miljoner datorer så det finns många minuter att använda till nyttigare saker …

 

”…. går 80 % av företagschefens tid åt till 150 – 300 ”informations-transaktioner” per dag ..”

Citat från Alvin Toffler, Tredje vågen sid 172. Detta tyder på att de tio procedurer per dag som jag angett är lågt räknat. Alla chefens procedurer är dock inte rutinmässiga, men kanske 30 – 50 visar sej vara det. Notera dessutom att citatet indikerar att varje ”info – trans” tar ca 2 – 3 minuter om arbetstiden är åtta timmar. För att ’förvandla’ detta till 2 – 3 sekunder så bör inte dosan ha mer än kanske max två ’reglage’.

 

Toffler skriver även om den breda variationen av jobb : ” … uppgifter som kräver att den anställde utför fysiskt arbete men också hanterar information … portiern, sjuksköterskan m. fl. måste ha kontakt med människor, men de tillbringar en ansenlig del av sin tid med att generera, erhålla eller förmedla information …. Bättre uttryckt: när symbolekonomin breder ut sej blir ”proletariatet” ett ”kognitariat”…”

 

I de flesta av dessa mångskiftande sammanhang så borde både anteckningsblocket och datorn kunna ersättas av en helt generell prosedurdosa med endast en eller två ”knappar”. En dosa med vars hjälp det går mycket snabbt att kommunicera med praktiskt taget alla typer av prylar, och som det går att mycket snabbt kunna nå in/ut till data och minne. Nuvarande och framtida organisationer borde kanske därför se till att mera inrikta sej på att ha någon som skriver ”macro” istället för att kanske konsultera programmerare, för att tillräckligt snabbt bli lärande och flexibla.

 

Offentligsektorn (sjukvården bl.a.) borde t.ex. kunna minska kostnaderna för administration journalhanteringen och dokumentation radikalt, genom att ersätta vanliga datorer och avancerade utbildningar med kvalitetssäkring och genom att använda optimala tekniska hjälpmedel. Det man på så sätt spar in på administrativ hantering, borde kunna öka resurserna betydligt för de egentliga vård-, skol-, och omsorgsarbete

 

Egentligen försöker jag vända mej till tv och de som skriver såpoperor och liknande, där varje agerande skulle kunna ha en designad attrappdosa med sej istället för plånbok och allt annat. Men är det någon tillverkare som är intresserad så går det ju fortfarande att diskutera trots att jag försökt tidigare utan att komma överens med någon.

 

Då jag arbetat med elektronik och konstruktion sedan början på 60 talet (sedan tre år pensionär) så borde jag kunna göra prototyp och konstruktion själv. Men samtidigt vill jag inte numera satsa den mentala energi och den tid som krävs. Däremot ställer jag gärna upp för att diskutera de konstruktions- och funktionsdetaljer som jag redan har funderat ut. Tanken är att någon yngre förmåga eller företag skulle kunna bli intresserad. Men jag känner inte själv till någon. Kan Ni ge något tips.

Link to comment
Share on other sites

Professor Åke E. Andersson skriver i Framtider 96 : 1 sid 45.

” … en successiv utbyggnad av denna infrastruktur förr eller senare tvinga fram en bred strukturomvandling …. ….. kan uppstå som en konsekvens av .. en liten men betydelsefull länk i kommunikationsnäten …. hamna i närheten av en ”kritisk zon” …..”

 

Det är alltså något av denna länk och denna ”kritiska zon” som jag hoppas på med prosedurdosan. Av de reaktioner som jag hittills fått i debattforum på Internet, så uppfattas den tydligen som en variant av mobiltelefonen. Dumt kanske att jag nämnde att den ersätter mobiltelefonen. Vad jag menade var att den tillsammans med en mycket enkel trådlös, knapplös och ”fönsterlös” telefonlur skulle kunna ersätta mobilen för ca 5900 miljoner människor. De övriga 50 - 100 miljonerna prylfixerade av världens befolkning, kan ju välja vad de vill. Vad de väljer är ointressant i sammanhanget.

 

Vad jag avser är att just nu är det lämpligt att försöka ”surfa på WAP-vågen” (utan wap) och visa att det finns enkla alternativ till Ericsson, Nokia och Motorola. De är ju alldeles för komplexa med för många knappar och ett pyttelitet läsfönster som man ibland tvingas fixera.

 

Vad jag vet så saknar mobiltelefonen kodläsare, trots att det numera finns streckkod på nästan allt som man köper. Den saknar även ”knappreglerad” närsändare med abrupt begränsad räckvidd när detta är lämpligt. Dessutom kostar de troligen mer än 50 – 100 kr att producera och distribuera även i framtiden. Med så många knappar och display, så tar det mer än 2 – 3 sekunder att läsa av och trycka på knappen. Betydligt enklare med en dosa med en eller två ”knappar” att välja mellan.

 

Det viktiga i konceptet är att alla människor behöver var sin dosa i framtiden. Som man alltid bär med sej istället för plånbok, nycklar, div. kort osv. Att alla människor samtidigt skaffar sej en dosa går ju inte abrupt att genomföra praktiskt. Vad jag först och främst hoppas på är ju att det går att intressera de som skriver manus till såpoperor. Frågan är om det går att få någon av dessa intresserade av att alla som medverkar i såpan, har var son dosattrapp i fickan eller väskan. Jag har naturligtvis börjat att söka e-post adresser till manusförfattare.

 

I första hand skulle dosan då kunna ersätta t.ex. plånbok, planeringskalender, telefonsvarare, ”e-postsvarare”, laptop, diktafon, streckkodläsare, datormus (matris-), fjärrkontroll, nycklar, laserpekare, legitimation, sjukjournal, bankomatkort, kontokort, körkort, betalkort, köpåskyndare, lånekort, obehörighetslarm, låskontroll, spiskontroll osv. osv…. bara för att nämna något. Dessutom för arbetsprosedurer mm. som tidigare beskrivits.

 

Går det att få manusförfattare intresserade (kanske tom inom 2 – 5 år) så kanske det går att intressera designhögskolor och liknade att ta fram ett antal olika attrapper, och tillverka dem i tillräckligt antal som rekvisita till såporna. Systemutvecklare m.fl. borde naturligtvis vara med från början, men de har naturligtvis fullt upp. Det kanske några fler kompetenta pensionärer än jag, som lockas av en presum virtuell miljardmarknad?

 

Det borde gå att testa hela system med enkla virtuella simuleringsmodeller. Observera att det jag nämner här är endast så mycket av hela systemet som jag tror att läsaren behöver för att få en enkel bild av vad jag menar. Jag återkommer naturligtvis om det finns frågor eller synpunkter från intresserade. Tacksam för all sorts intresse och för konstruktiv kritik.

 

Jag tror att när det gäller att få ut en idé i konkurrens med multijättarna så måste man surfa på vågen och få ut så mycket info som möjligt för att väcka frågor och förväntningar. Sekundinjektioner på såpor borde vara idealiskt, gissar jag. Finns det med tiden en faktisk efterfrågan så kommer nog produkterna.

 

Min erfarenhet efter att under trettiotalet år ha pratat vitt och brett om ett femtiotal snarlika uppfinningar är att ingen är intresserad av stjäla komplexa systemidéer längre. Det kan inte enbart vara därför att det är dåliga idéer. De är kanske futuriska men ofta är det kanske numera ointressant vem som tillverkar den fysiska produkten.

 

Linux borde t.ex. vara ett ’mjukt’ exempel som troligen i vilket fall snart följs av ’hårda’ grejor enligt samma mönster. Patent är troligen ofta förlegat. I varje fall för små komponenter där strukturen ändå håller på att förändras, och upphovsrätten för mjukvaran borde räcka ganska långt. Surfa på vågen istället och behåll lagom mycket i huvudet, men det är naturligtvis på egen risk och enligt egen bedömning.

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.



×
×
  • Create New...