Just nu i M3-nätverket
Jump to content

Hjälp POJKAR!


Nice...

Recommended Posts

Tjena jag måste ha tag i en bok recension... boken heter Dansa på min grav... skulle någon kunna hjälpa mig med detta skulle vara hemskt tacksam...

 

det är ganska bråttom

 

MVH Danne

 

Link to comment
Share on other sites

Hm...jag tar 5:- per ord...ärligt talat, varför inte läsa boken själv? ;o)

 

Frestelser är ett annat ord för valmöjligheter.

 

Link to comment
Share on other sites

HAHA antagligen...

Nice...har hittat en recension på nätet...men den får du faktiskt googla efter på egen hand. Kan ge dig ett smakprov dock:

"Det är lång bok som handlar om ett allvarligt ämne. Konstigt nog är den, trots det allvarliga med det hela, väldigt rolig. Vid åtskilliga ställen skrattar man högt. Ändå är det en viktig bok om sorg. Det var en mycket bra bok, klart läsvärd."

 

=o)

 

Frestelser är ett annat ord för valmöjligheter.

 

Link to comment
Share on other sites

Hmm, verkar vara en femåring som skrivit den recensionen?? Dansa på min grav är en ungdomsroman om kärlek och separation. De två huvudpersonerna är homosexuella, men handlingen cirkulerar sällan kring detta faktum, utan normaliserar Hals och Barrys förhållande.

 

Jag tycker faktiskt att du ska läsa boken, och försöka förstå den själv. Jag tycker också att du ska vara ärlig mot din lärare och säga att du inte har läst den ännu.

 

/Cloudberry, vars åsikter inte räknas enligt inläggets rubrik...

 

----------

Ipsa scientia potestas est

 

Link to comment
Share on other sites

Tänk vad bra ni ungdomar har det idag, på min tid kunde man minsann inte använda internet för att hitta någon annan elevs arbeten som man själv kunde använda för att få sitt betyg.

 

Undrar om man skulle göra det till sin mission att samla in så många olika recensioner och andra arbeten till en hemsida där lärare kan söka runt för att se om en elev har fuskat? Det finns kanske redan såna sajter, men ändå... Det du gör i skolan gör du för att lära dig, ta vara på det!

 

--

Some say I am crazy.. but the Voices in my head disagree...

 

Link to comment
Share on other sites

Undrar om man skulle göra det till sin mission att samla in så många olika recensioner och andra arbeten till en hemsida där lärare kan söka runt för att se om en elev har fuskat? Det finns kanske redan såna sajter, men ändå...

Jodå, det finns redan.

 

Urkund

http://www.urkund.se/

 

På min gymnasietid (2-3 år sedan) var fusket med arbeten mycket utbrett. Ibland undrade man om lärarna hade något i huvudet, eftersom flera elever lämnade in exakt samma arbete. Alla fick godkänt.

 

Själv fuskade jag aldrig, med inlämningsarbeten. Det var ingen idé att ta någon annans arbete, när man själv kunde göra det mycket bättre.

 

 

 

_________

TicoRoman - The One And Only

 

[inlägget ändrat 2003-01-31 09:05:27 av TicoRoman]

Link to comment
Share on other sites

Bara för att du tog upp det så måste jag kopiera in en så fantastiskt bra text som jag fick häromdagen:

 

Sjuttiotalistens Klagan

 

När jag var liten brukade vuxna tråka ihjäl mig med deras tröstlösa berättelser om hur svårt det var när de växte upp; som att gå 3 mil uppförs - båda vägarna - varje dag till skolan genom snöstormar som pågick året runt, bärandes sina syskon på ryggen till skolan som var en ombyggd lada utan isolering, där de ändå lyckades hålla en 5:a i snitt trots deras heltidsjobb efter skolan på det lokala sågverket där de jobbade för en krona i timmen så att de kunde hålla familjen från att svälta ihjäl.

 

Jag minns att jag lovade mig själv att när jag växte upp så skulle minsann inte jag häva ur mig en massa sån skit på mina barn om hur svårt jag hade det och hur lätt de har det nu.

Men...

 

Nu när jag kommit upp i den mogna åldern av 28 så kan jag inte undgå att se mig omkring och se dagens ungdom. Kidsen idag har det så himla lätt! Jag menar, jämfört med min barndom lever de i nån satans utopi. Jag ogillar att säga det men, dagens ungdom, vet inte hur bra de har det.

 

Jag menar, när jag var barn, så inte fan fanns det nåt Internet - när vi ville ha reda på någonting fick vi gå till biblioteket och slå upp det själva! Det fanns ingen e-post heller. Vi var faktiskt tvungna att skriva ett brev, med penna och papper, och sen gå hela vägen ner till brevlådan och posta det. Efter det tog det en vecka innan brevet kom fram och sen fick vi vänta på svaret ytterligare en vecka.

 

Det fanns inte heller MP3:or eller Napster. Om man ville stjäla musik så fick man vackert gå till skivaffären och snatta den själv. Eller så fick man vänta till på lördag och hoppas att de spelade låten på Tracks-listan för att kunna spela in den på band, men DJ'n brukade vanligtvis snacka över hela början på låten och sabba alltihop ändå.

 

Vill du höra om att ha det svårt? Vi kunde minsann inte bara ladda hem porr. Du var tvungen att muta nån alkis som kunde köpa dig ett nummer av "Fib Aktuellt" på närbutiken. Antingen det, eller så fick man nöja sig med underklädessektionen i Ellos-katalogen. Det var de alternativ vi hade.

 

Vi hade inte sådant lyx som "samtal väntar". Om du snackade i telefon och nån annan ringde så fick de upptaget. Och inte fanns det "Nummerpresentation" heller. När telefonen ringde så hade du ingen aning om vem det var. Det kunde vara din rektor, din mamma, en försäljare eller din spritlangare. Du var helt sonika tvungen att svara och ta en chansning.

 

Inte hade vi några flashiga Nintendo Game Cube eller PlayStation tv-spel med högupplösande 3D-grafik - vi hade Atari 2600. Du kunde lätt se vilka rikemansbarnen var - de hade Intellivision istället. Vi hade inte "Grand Theft Auto" och "Tekken 3", vi hade "Space Invaders", "Pong" och "Asteroids" - och grafiken sög! Din gubbe var en liten fyrkant och det fanns inte massor med levels och olika vyer och bilder - det var samma bild.

Hela tiden.

Det fanns inte några walkthroughs för våra spel, för om de hade funnits en "Hur man vinner i Space Invaders" skulle den bara innehålla en rad: Bli inte skjuten. Du kunde inte vinna eftersom spelet bara blev svårare och snabbare tills du dog. Precis som livet.

 

När man gick på bio fanns det inte någon "stadiumplacering". Alla säten var i samma höjd. Om en lång kille satt framför dig så... taskigt läge. Inte fanns det nån jäkla kabel-TV heller. Vi hade 2 kanaler och inte nån text-tv heller. Ville du veta vad som skulle visas fick du läsa det i tidningen. Cartoon Network existerade inte. Tecknat kunde du bara se på lördagmorgon mitt i Gomorron Sverige. Fattar du!? Vi fick vänta HELA VECKAN, era bortskämda små skitungar.

 

Det är det jag säger, barnen har det alldeles för lätt. De är så bortskämda. Jag svär, de skulle aldrig ha klarat sig fem minuter på 70-talet.

 

 

(klipp å klistrat från en kompis mail, men jag vet inte vart det kommer ifrån ursprungligen)

----------

Ipsa scientia potestas est

 

Link to comment
Share on other sites

Och jag minns tiden före dataspelen med Bondespelet, Fia med knuff & den optimala leksaken...Walkie Talkie...tänk då kunde man röra sig fritt OCH prata samtidgt ;o)

 

Frestelser är ett annat ord för valmöjligheter.

 

Link to comment
Share on other sites

Själv fuskade jag aldrig, med inlämningsarbeten. Det var ingen idé att ta någon annans arbete, när man själv kunde göra det mycket bättre.

 

Samma här. Dock hade jag lika gärna kunnat gjort det. Kommer ihåg när jag hade lämnat in en lysande uppsats och läraren bad mig stanna efter en lektion. Det första hon sa var: "det här har inte du skrivit!"

Då blir man förbannad, dels för att man blir anklagad för fusk och dels för att hon inte trodde att jag var "smart nog för att skriva nånting så bra". Bara för att man var stökig och skolkade mycket betyder inte att man inte kan om man vill.

 

Aja, jag skällde ut henne rejält och jag fick en femma för uppsatsen, men det var nog mer för att hon blev rädd för mig än att jag övertygat henne om att jag inte fuskat ;)

 

____________________

/brorsan

http://www.brorsan.com

 

Link to comment
Share on other sites

Kommer ihåg när jag hade lämnat in en lysande uppsats och läraren bad mig stanna efter en lektion. Det första hon sa var: "det här har inte du skrivit!"

Usch, det där känner jag igen. Det hände mig flera gånger på högstadiet. Jag var ganska "ny" i Sverige, flyttade hit '93 och gick på högstadiet åren 96-98. Lärarna tänkte nog "den invandraren kan väl inte skriva något bra".

 

Det hände ganska ofta att lärarna inte trodde på att jag själv hade skrivit mina arbeten. Betygen blev nog därefter. Det var mycket irriterande, och kränkande. :(

 

Bör nämnas att jag gick ut högstadiet med MVG i Svenska (vanlig, ej Sv2), och fick lätt MVG i alla delar på nationella SV-provet. Är man begåvad så är man... ;)

 

jag skällde ut henne rejält och jag fick en femma för uppsatsen, men det var nog mer för att hon blev rädd för mig

På den tiden var jag nog inte den typ lärarna skulle bli rädda för. Annat var det på gymnasiet.. ;)

 

 

 

_________

TicoRoman - The One And Only

 

Link to comment
Share on other sites

På den tiden var jag nog inte den typ lärarna skulle bli rädda för. Annat var det på gymnasiet.. ;)

 

Det här var på gymnasiet :)

Jag har väl alltid (tvyärr) varit "typen" som folk är rädda för; stor ("släpp tv:n" brukar man få höra rätt ofta...), mörkt hår (rakat kort), svarta buskiga ögonbryn, och får jämt höra att jag "ser elak ut". Tyvärr så dömer ju folk en efter hur man ser ut, oftast pensionärer som brukar se vetsskrämda ut när man möter dom...

 

 

____________________

/brorsan

http://www.brorsan.com

 

Link to comment
Share on other sites

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.



×
×
  • Create New...