Inleda ny mening med och

[Flyfisherman]

Det händer ibland när jag skriver något och i en ny mening  börjar med "och" som har bärighet med föregående mening.
Av gammal hävd och ohejdad ovana.
Frågan kom upp för att en bekant påstår att det är fel språkbruk i svenskan.
Men är det helt fel?

 

Enligt http://sidekickc.com/sv/kan-man-borja-en-mening-med-och/
 

Citat

 

När kan man inleda en mening med och?

Meningar som inleds med “och” har dock sin plats även i skriftspråket. Både “och” och “men” fungerar som sammanbindande ord och kan ofta bidra till ett bättre flyt i texten. Står ”och” eller ”men” först i en mening framhävs också denna funktion på ett starkare sätt. För att verkligen understryka ett tillägg till föregående information blir ett meningsinledande ”och” ett bra verktyg. Samma gäller ett inledande ”men” – ordet blir en lite starkare markör för ett motsatsförhållande om det får stå först i meningen.

Att inleda en mening med ”och” eller ”men” är helt enkelt ett stilistiskt val, ofta ett bra sådant. August Strindberg var till exempel en flitig användare av och-meningar och hans ställning som en av svenska språkets främsta stilister får ses som ohotad.

 

 

Och (hehe..) https://www.sprakkonsulterna.se/sprakbrevet/arkiv/sprakbrev7_2006.shtml
 

Citat

 

En av de mer seglivade myterna om skriven svenska är att det är absolut förbjudet att inleda en mening med konjunktionerna "och" och "men". Den började som en regel i svenska skolor, förmodligen med syfte att avskräcka blivande skribenter från ett överdrivet användande av "och" och "men" som meningsinledare, inte att skrämma bort dem från användandet helt och hållet. Men i själva verket är det så att meningar som inleds med konjunktioner i allmänhet fungerar alldeles utmärkt.

Ordet "men" kan du till exempel gärna använda i början av en mening som står i motsättning till hela den föregående meningen. Det kan till och med vara bättre, och bli bättre svenska, med ett "men" än ett formellt "dock" eller "emellertid". Men ransonera dina meningsinledande "men" så att inte var och varannan mening låter som en invändning.

Du kan också inleda meningar med "och" utan att språkpolisen kommer och tar dig. Prova gärna att avsluta en uppräkning med en sammanfattande och-mening. Det kan till och med ge extra schvung åt din text. Och det kan vi alla behöva ibland.

 

 

Finns det någon regel i svenskan som säger att man inte kan/bör göra detta?

[mbgtmari]

1 timme sedan, skrev Flyfisherman:

Finns det någon regel i svenskan som säger att man inte kan/bör göra detta?

Nej. Allt som står i dina citat är korrekt. Jag inleder också meningar med "och" ibland i såväl tal som skrift.

[Flyfisherman]

Tack.

[mbgtmari]

Ingen orsak. Vad jag däremot försöker undvika i skrift är att börja  flera meningar i rad med samma ord, t ex ordet "och". Om jag läser igenom vad jag skrivit och upptäcker att jag gjort det, omformulerar jag varannan mening eller byter ut "tjat"ordet mot en synonym. På så sätt blir texten litet mer omväxlande.

[Flyfisherman]

Ja naturligtvis, det är så jag försöker göra också (även om jag inte alltid lyckas).

Vi har samma tanke om detta.

När jag skall skriva en rapport t.ex. så kan jag ju inte hålla på med att upprepa samma ord i början av varje mening eller stycke...

Synonymer är något som jag ofta använder.

Det är ju självklart för att få läsningen att gå vidare och inte kännas som en upprepning av föregående av vad man tidigare sagt och minska antalet upprepningar av samma ord, särskilt viktigt i början av av meningarna men annars också i brödtexten.

Mvh.

[Mikael63]

Fyller på med en fundering...

Jag tror jag ofta brukar skriva

Citat

Och - detta inlägg också

Men - nej, så var inte fallet

 

Hör detta bindestreck egentligen hemma där?

Jag tror jag försöker förstärka ordet, som:
 

Citat

Och, hör och häpna, detta inlägg också

 

Bör jag sluta med denna ev. olat eller kan jag fortsätta?

[mbgtmari]

Det är ingen olat så fortsätt med det! Vad beträffar tankstrecket (litet längre än ett bindestreck) och rödfärgningen av "och" och "men" så ser jag inget fel i det heller. Det förtydligar ju vad du menar.

[ChromaWoods]

Min svensklärare i gymnasiet sa något i stil med: "Ni får börja meningar med 'och' först när ni blivit författare".

 

Hennes ord ekar i bakhuvudet varje gång jag bryter mot detta, varpå en smula skam infinner sig. Men jag använder ändå dessa ord inledande ibland, när det passar sig. Som till exempel i föregående mening.

[Skorpion76]

Jag har också fått lära mig att det är fel att inleda en mening med och, men över huvud taget ska man inte inleda en ny mening med en konjunktion som och eller men.