Är ett korrekt uppförande verkligen så viktigt som vissa människor prompt verkar trycka på?

[Skorpion76]

Jag har aldrig i hela mitt liv skurit mig själv annat än av misstag. Jag skulle heller inte få för mig att göra det. Där tror jag att mitt skrivande har räddat mig många gånger. Om jag inte skrev så mycket som jag faktiskt gör tror jag att jag hade varit död idag. Självskadebeteende är ett växande problem bland unga tjejer och jag tycker att det är skrämmande att ingen tar problematiken på allvar. De tjejer som skär sig är ofta dem som har antingen ADHD, ADD, någon form av autism eller en kombination av detta. De mår dåligt därför att de inte känner sig sedda, förstådda och uppmärksammade. Ingen tar dem på allvar och bemöter dem för vilka de är.

En sådan tillvaro kan egentligen knäcka vem som helst och därför förstår jag inte varför man inte jobbar på att försöka uppmärksamma dem som hela tiden hamnar utanför det sociala samspelet bara för att de inte klarar av att läsa av de sociala koderna. Det är ju inte på något sätt deras fel, men ändå är det ju de som får lida för att de inte verkar kunna bete sig normalt.
Självklart fattar jag att det måste finnas normer i ett samhälle för att det ska kunna fungera, men när det slår ut en grupp av människor som egentligen inget ont har gjort blir jag ställd och undrar ifall ett perfekt uppförande verkligen är så viktigt som en viss grupp av människor verkar tycka att det är.
Självklart skulle även jag kunna uppföra mig om jag verkligen ansträngde mig, men de som kräver ett ordentligt uppförande av mig vet inte vilken kraftansträngning som faktiskt måste till för att jag över huvud taget ska klara av det. Allting som tillhör mitt sätt att vara blir på en gång bannlyst och det klarar jag inte av att leva upp till någon längre stund. Om människor bara kräver att jag ska uppföra mig utan att först ha försökt lära känna mig och mitt handikapp får det vara. Istället tycker jag att de kan ha sitt fina kalas för sig själva utan att jag kommer dit.
Därmed inte sagt att mitt handikapp på något sätt legaliserar slarv och dåligt uppförande, men det är fullständigt meningslöst att kräva någonting av någon som faktiskt inte klarar av det. Istället för att bli arg för att jag inte kan uppföra mig bör man ta reda på orsaken och lära sig att försöka förstå min situation. Jag tror i alla fall inte att det finns någon som med avsikt bry-ter emot några regler utan anledning. Den som tror att man gör det bara för att man tycker att det är roligt bör verkligen ta och tänka ett steg till, men jag har också lagt märke till att i rikti-gt auktoritära kretsar eller umgängen är det förbjudet att tänka efter. Man ska lyda order, rakt av.
Till en början går det bra, men undan för undan höjs ribban och det gör att hela situstionen till slut blir ohållbar och det värsta är att de som blir allra mest lidande är dem som inte äger för-mågan att klara av situationen. Den som är minst, svagast och har sämst chans att försvara sig är också den som man kuvar hårdast till underkastelse och det är en verklig skandal i mina ög-on.
Självklart är det tacksamt att ge sig på den som inte kan försvara sig, men i stort sett alla män-niskor vet innerst inne att det inte är tillåtet att göra så. Det får barnen lära sig från det att de är små och därför undrar jag vart den kunskapen tar vägen sedan. Sedan förstår jag inte hur en vuxen människa bara kan ha mage att kläcka ur sig en kommentar som:
- Jaha, nu ska vi se hur duktig hon är! Får vi se vad hon kan?
Det är ett mycket typiskt överklassigt sätt att uttrycka sig och jag gillar verkligen inte den atti-tyden. Jag kan helt enkelt inte med den därför att jag tycker att den vuxna personen faktiskt borde ha tillräckligt med förstånd i sig för att begripa att det sårar den som får ta emot en såd-an kommentar, men å andra sidan kanske det är just det som är meningen. Sådant vet man in-te.
Nu tänker du säkert att ingen kan mena det avsiktligt, men varför skulle de inte kunna det? Jag har mött människor som redan från början har bestämt sig för att ingen annan kunskap än deras egen är någonting att ha och dem som tycker att en person som är olik vad de är vana vid inte heller är accepterad just därför. Det är ett resonemang som jag inte riktig kan begripa mig på eftersom vi alla är olika som människor och ingen är perfekt. Det vet vi innerst inne, men trots det går det auktoritära beteendet i många avseenden ut på att kräva att alla andra människor ska lyda och göra exakt som man säger. Den som vägrar ska bestraffas och sedan sitter man och klagar på alla de andra som är konstiga bara för att man inte kan begripa hur de kan ha mage att göra än si än så.
 

Det auktoritära beteendet går i många avseenden ut på att man själv tror sig vara perfe-kt och det värsta som skulle kunna hända är att någon utomstående kommer och talar om att man minsann har fel i sak. Det får bara inte ske och faktum är att jag undrar om inte den som är väldigt auktoritär lider av någon sorts personlighetsstörning och att det är den som så att säga gör att det där speciella beteendet uppkommer. Den som är väldigt aukto-ritär tycker hela tiden en massa saker om det ena med det femte utan att egentligen ta reda på vad som är orsaken till att det har blivit just si eller så. Det kan låta hårt att säga det här, men så är det faktiskt. De auktoritära personerna har sig själva att skylla om det skulle visa sig att de inte blir omtyckta eftersom de väljer att klaga på sin omgivning hellre än att ta reda på or-saken till att det faktiskt har blivit så. Ett beteende som man mycket väl kan ha synpunkter på uppstår inte bara utan vidare. Det finns alltid en orsak och om man inte jobbar med att försöka gå till botten med det som man tycker är ett problem i sammanhanget och ta reda på orsaken till det går det inte heller att lösa problemet. Det vet egentligen varenda människa eftersom det fungerar så med i stort sett allt. Det är sorgligt att behöva säga det, men så är det faktiskt och det har jag lyckats med att upptäcka tack vare jag ser rakt igenom det auktoritära beteend-et.
Jag är väldigt analytisk. Jag erkänner det, men det är en egenskap som jag tror har kommit av just det här att jag har lärt mig att studera allting i min omgivning så mycket än andra gör. Det är någonting som startade redan när jag var så liten att jag satt på golvet och lekte. Istället för att krypa omkring och titta på allt möjligt satt jag stilla på samma fläck och studerade allt som jag kunde se därifrån jag satt. Sedan har jag mitt synfel som gör att jag alltid måste titta lite längre på allting för att hjärnan verkligen ska koppla ihop vad ögonen egentligen har fått syn på.
Det har gjort att jag tycker att det är betydligt mer spännande att lyssna på en auktoritär pers-on i analytiskt syfte och ta reda på vad han eller hon egentligen menar med det som han eller hon har att säga. Vad säger kroppsspråket och vad har sättet personen säger det på för inverk-an i vad han eller hon egentligen menar? Går det genom att lyssna på personen ifråga att räkna ut vad han eller hon egentligen är för en slags person?

De frågorna går att få svar på, men då krävs det att man samtidigt som man lyssnar på vad personen säger försöker att ta reda på vad han eller hon verkar vara för en slags person genom att studera in vad han eller hon har för kroppsspråk och på vilket sätt han eller hon säger olika saker. Det är egentligen väldigt intressant och det är särskilt häftigt att man kan avslöja auktoritära personer på just det sättet. De blir komplett utblottade och kan inte längre dölja någonting. De auktoritära människorna tycker om makten de får när de märker att någon lyder dem och därför är hårda förmaningar och strikta order ett perfekt sätt att dölja hur oerhört liten och svag man är innerst inne. Så längre andra människor lyder behö-ver ingen annan märka någon skillnad. Det är bara att göra som personen säger så behöver in-gen misstänka någonting och till en början lyder man, men hela tiden känns det så olustigt och fel.
Som du vet ska man inte behöva ställa upp på sådant som kränker en och om någon begär nå-gonting av en som känns fel ska man säga nej. Det är allmänt känt, men tyvärr går det inte att säga nej till en auktoritär person eftersom ett nej alltid innebär ett misslyckande. Ordet nej finns inte i den auktoritära personens värld över huvud taget. Om man säger nej försöker han eller hon med allt ifrån övertalning till rena hot för att få en att ändra inställning, men då gäll-er det att kunna stå fast vid sitt beslut och inte ge efter oavsett hur mycket den andra personen än bönar och ber.
 

Om man säger nej vill den auktoritära personen alltid veta varför, men du är faktiskt inte skyldig att tala om det ifall du inte vill och i mina öron är det skfrämmande att upptäcka att en vuxen person inte vet det. Därför gäller det att hitta på ett annat sätt att försöka luta personen så att han eller hon gör bort sig och avslöjar sig själv. Efter det bryts kontakten och vederbörande vill kanske inte ens kännas vid att ni har umgåtts över huvud tag-et.
Personen ifråga kanske inte ens hälsar på dig och låtsas som om han eller hon inte ens ser dig, men det är så fruktansvärt fegt att bete sig på det sättet eftersom det där är en situation som definitivt avslöjar att personen ifråga att han eller hon inte har särskilt mycket vett i huvudet när det kommer till kritan. Dessutom kanske fler och fler personer börjar träda fram och tala om för dig att de också har råkat illa ut och på grund av det inte heller gillar personen ifråga.

Ett annat mycket starkt kännetecken är att en auktoritär person inte kan ge beröm som komm-er från hjärtat. De kan visserligen säga att du har varit duktig om du gjorde som du blev till-sagd, men det är väldigt viktigt att komma ihåg att det är endast då du får höra det och när personen säger det låter det väldigt stelt, korrekt och platt. Det finns ingen som helst känsla i berömmet och det är ingenting som känns att det värmer. Därför är det väldigt svårt att ta till sig ett sådant beröm. Åtminstone har jag svårt för att göra det och det skäms jag inte för att sä-ga.
Om någon är riktigt auktoriär och dessutom har en god övertalningsförmåga riskerar personen att lura andra människor att tro på allting som de säger. Ingen vågar säga ifrån därför att de är rädda för att hamna i skottlinjen och de vet att den auktoritära personen kan bli livsfarlig om denne inte får som han eller hon vill. Därför låter man sig dras med i någonting som man eg-entligen inte gillar bara för att man inte vågar sätta ner foten och verkligen säga ifrån på allv-ar.
Jag hade en faster förut som var väldigt auktoritär och mamma sa ifrån till henne vid ett par tillfällen och en av de gångerna började min faster faktiskt gråta bara för att hon kände sig så klankad på. Den senaste gången handlade det om en tågsträcka som min faster påstod inte existerade och dessutom la sig äldsta dottern i den diskussionen och ställde sig så klart på sin mammas sida, men min mamma gick till resecentrum och tog reda på hur det egentligen låg till. Hon fick rätt och när hon talade om det kände sig min faster så kränkt att hon började grå-ta.
Det är ju precis som de gamla ordstäven säger: Stor i orden och liten på jorden eller möjligtvis tomma tunnor skramlar mest. Det ingår också i den auktoritära attityden att kräva att man ska tacka och helst också ge en kram som tack, men hur man känner inför att faktiskt göra som man blir tillsagd spelar ingen som helst roll. Istället ska man bara se till att göra det punkt slut och även om man gör som man har blivit ombedd känns det inte bra. Tack är inget ord man bara säger så där utan vidare. Om man suktar så mycket efter att någon säger tack känner jag att jag lika gärna skulle kunna tacka för någonting som jag egentligen fick tag i på egen hand ju.
Naturligtvis vet jag mycket väl att det inte skulle uppskattas, men jag känner att jag är så fruk-tansvärt skittrött på att tacka bara för att jag blir ombedd att göra det. Det spelar ingen roll att det tillhör en god fostran att göra det därför att jag helt enkelt har fått nog. Min ork är komple-tt slut och därför har allt det där med vad som tillhör god fostran eller inte en mycket mindre betydelse. Kalla det för dåligt uppförande från min sida om du vill, men jag har faktiskt andra viktigare saker att tänka på än att klämma ur mig ett fjantigt tack till höger eller vänster bara för att någon annan ber mig om det.
 

Ett starkt skäl till att min ork har tagit slut är att jag har fått ta emot mycket negativ respons just på grund av att jag inte har ansett kunna uppföra mig ordentligt. Om du fick samma bemötande som jag har fått stå ut med skulle du också tröttna till slut. Det skulle jag nästan kunna garantera dig och därför förstår jag faktiskt inte varför det är så fruktansvärt viktigt att kunna det. Om man verkligen älskar fina fester och kalas där människor uppför sig på ett omänskligt korrekt och snyggt sätt är det en sak. Det får stå för dem som gör det, men jag har tröttnat på det. Det har jag mina skäl till och det är dessa skäl som jag har berättat om i de senaste breven till dig. Jag vet inte hur många som kommer att läsa det här efter min död, men jag tycker att det är viktigt att förstå att man faktiskt tröttnar när man inte kan få saker och ting att fungera som de ska.

Då spelar det inte längre någon roll hur viktigt det är i den umgängeskretsen och så vidare. Självklart förstår jag att alla olika umgängeskretsar har sina olika spelregler för hur man umgås med dem, men om samma person gång på gång bara möts av ilska och irritation bara för att de andra tycker att han eller hon inte kan uppföra sig förlorar man orken till slut. Det säger sig självt, men om man inte själv har upplevt det vet man inte hur det känns. Det sorgliga med det här är bara att det alltid är de som är minst, svagast och har allra sämst chans att kunna försvara sig som får allt skäll. Det känns ju inte speciellt roligt och det är därför som jag känner ett så starkt motstånd och inte accepterar detta.

Självklart ska man säga ifrån när någon gör fel, men att systematiskt bli arg och skälla på en person som man vet har ett handikapp är så fruktansvärt onödigt och bortkastat. Den energin som går år till det kan man använda bättre om man bara tänker sig för och barn är inte lämpade att delta på finare kalas. Visserligen kan jag förstå att släkten vill träffa dem, men då behöver inte det ske på det allra finaste kalaset där allting ska vara fullständigt perfekt och där man inte vill veta av att någon tänker tanken att bryta emot allting vad vett och etikett heter. De som älskar fina fester får gärna ha det för sig själva på samma sätt som de sm har en annan tro än vad majoriteten verkar ha får ha den för sig själva, men kom inte och försök tvinga in någon i det som inte passar in där. Likadant får ju homosexuella människor leva sitt liv på sitt håll.

De som tillhör Jehovas Vittne går runt och knackar dörr för att värva nya medlemmar till sin rörelse och dem blir man ständigt varnad för att inte släppa in eller ens prata med. Likadant borde man stänga ute barnen från de allra finaste kalasen med släkten eftersom det uppenbarligen inte fungerar. Det är också väldigt viktigt att komma ihåg att reglerna för vett och etikett är väldigt gamla och när de myntades fanns inte handikappade personer med på samma sätt som de gör idag. De satt på fattighem eller stora institutioner och så länge de var där behövde ingen fin eller högt uppsatt person störa sig på eller äcklas av dem.
Sedan ändrades människosynen så att alla skulle uppfattas som individer oavsett vilka de än var och visst har det blivit bättre, men i vissa kretsar lever det här gamla tänket fortfarande kvar. Om man går längre tillbaka skulle inte barnen få synas, höras och ta plats på samma sätt som de får göra idag och om man dessutom hade ett handikapp var det ännu värre. De som växte upp med det vägrar ju att vidga sina vyer och komma till insikt.

Det märks inte minst på min pappa. Han verkar tro att eftersom jag är handikappad och dessutom kvinna ska inte en sådan som jag få chansen att ta plats. Det märks inte minst genom att han inte låter mig själv svara på olika frågor. Det tycker han att han ska göra istället och om man tar upp det med honom förnekar han det, men det är bara en allmän försvarsmekanism som han tar till för att slippa se sanningen i vitögat. Det blir å andra sidan väldigt motsägelse-fullt eftersom han i vissa lägen tycker att jag är både klok och duktig. Varför inser han inte då att han borde låta mig svara själv? Det är en väldigt bra fråga som man kan fundera över både en, två och rentav tre gånger.  

[vinylsamlaren]

Det där måste nästan vara Eforums längsta inledande inlägg. 

Jag har läst igenom rubbet men jag måste ställa en fråga till dig som jag möjligen kan ha missat i något annat inlägg i någon annan tråd du gjort. Du nämner hela 12 gånger "handikapp". Du har bevisligen ett "handikapp". Får jag fråga vad det är för handikapp? Är det ett handikapp som är direkt relaterat till hur folk uppfattar dig till vardags?

 

Måste rakt av säga att jag definitivt inte har några förutfattade meningar om handikappade då jag känner flera som just blivit handikappade på grund av allt ifrån arbetsplatsolyckor till bil- och MC-olyckor och de är självklart lika bra polare för det.

 

Själv har jag  nedsatt syn och är född med ADHD som jag "självmedicinerat" i protest mot sjukvården och samhället. Men jag anser mig inte handikappad för den skull. 

[Cecilia]

Jag har läst igenom rubbet men jag måste ställa en fråga till dig som jag möjligen kan ha missat i något annat inlägg i någon annan tråd du gjort. Du nämner hela 12 gånger "handikapp". Du har bevisligen ett "handikapp". Får jag fråga vad det är för handikapp? Är det ett handikapp som är direkt relaterat till hur folk uppfattar dig till vardags?

Skorpion76 har skrivit en del på sin profilsida: https://eforum.idg.se/user/139808-skorpion76/

[Skorpion76]

Det där måste nästan vara Eforums längsta inledande inlägg. 

 

Jag har läst igenom rubbet men jag måste ställa en fråga till dig som jag möjligen kan ha missat i något annat inlägg i någon annan tråd du gjort. Du nämner hela 12 gånger "handikapp". Du har bevisligen ett "handikapp". Får jag fråga vad det är för handikapp? Är det ett handikapp som är direkt relaterat till hur folk uppfattar dig till vardags?

 

Måste rakt av säga att jag definitivt inte har några förutfattade meningar om handikappade då jag känner flera som just blivit handikappade på grund av allt ifrån arbetsplatsolyckor till bil- och MC-olyckor och de är självklart lika bra polare för det.

 

Själv har jag  nedsatt syn och är född med ADHD som jag "självmedicinerat" i protest mot sjukvården och samhället. Men jag anser mig inte handikappad för den skull. 

Jag har beskrivit en hel del på min profilsida, men jag har en cp-skada som har slagit ut större delen av min syn. Jsg har nedsatt rörlighet i vänster sida och dessutom har jag autistiska drag, men det får ju absolut inte betyda att man per automatik ska bemöta mig som mindre vetande. Det handlar om okunnighet ifrån släktens sida och det är egentligen det som jag vill trycka på i mitt inlägg. 

 

Det är verkligen rejält okunnigt och obildat att föräldrarna ska svara åt in funktionsnedsatta son eller dotter istället för att hänvisa till att personen kan svara själv och att alla frågpr som ställs ska riktas till personen ifråga som det berör. I mitt tycke är det långt mer obildat att bete sig på det sättet än att göra något av det som jag gjorde och som jag bara fick motta negativ respons för. Det som jag gjorde var att jag släppte mig och att jag tjafsade för mycket om mina idoler och självklart håller jag med om att man inte kan bete sig så om man ska var fin, men konstigt nog ställs inte föräldrarna till svars om de svara åt sin son eller dotter som är funktionsnedsatt.

[vinylsamlaren]

Jag har beskrivit en hel del på min profilsida, men jag har en cp-skada som har slagit ut större delen av min syn. Jsg har nedsatt rörlighet i vänster sida och dessutom har jag autistiska drag, men det får ju absolut inte betyda att man per automatik ska bemöta mig som mindre vetande. Det handlar om okunnighet ifrån släktens sida och det är egentligen det som jag vill trycka på i mitt inlägg. 

 

Det är verkligen rejält okunnigt och obildat att föräldrarna ska svara åt in funktionsnedsatta son eller dotter istället för att hänvisa till att personen kan svara själv och att alla frågpr som ställs ska riktas till personen ifråga som det berör. I mitt tycke är det långt mer obildat att bete sig på det sättet än att göra något av det som jag gjorde och som jag bara fick motta negativ respons för. Det som jag gjorde var att jag släppte mig och att jag tjafsade för mycket om mina idoler och självklart håller jag med om att man inte kan bete sig så om man ska var fin, men konstigt nog ställs inte föräldrarna till svars om de svara åt sin son eller dotter som är funktionsnedsatt.

Aha... har missat din profil... så du har CP skada i kombo autism. Jag beklagar.  

 

Har själv mycket liten erfarenhet av CP. Känner bara en person som är CP-skadad. Var tillsammans med en tjej för många år sedan som hade en son som var ett par år gammal när vi träffades och han hade en "lindrig" CP skada. Men han hade högre intelligens som 10-åring än vad snittet av barn hade. Minns att jag lärde honom om den sk "tvillingparadoxen" när han var 10 år gammal. Han läste vidare på Chalmers och är fysiker idag. Anledningen till hans CP skada påstod hans mamma, som jag hade ett förhållande med, berodde på att hon drabbats av havandeskapsförgiftning under graviditeten.

 

Autism har jag däremot noll erfarenhet av. Vet inte ens om jag någonsin träffat någon med detta "handikapp" om det nu räknas som handikapp. Ordet "funktionsstörning" är ett väldigt främmande ord för mig då jag tycker handikapp låter bättre men det är min egen personliga uppfattning oavsett vad det gäller typ brutet ben för olycka i slalombacken.

 

Men eftersom du haft skadorna sedan födseln - går det inte att operera? Den mänskliga hjärnan eller snarare däggdjurens hjärna är förvisso jävligt komplex som än idag är relativt outforskad.

 

Men du har körkort och bil? Tänker på din andra tråd om problem med parkering på stormarknader!? Men hur fixar du bilkörning med så kraftigt nedsatt syn? Iof sig inte så märkligt då jag sett många handikappade på TV som saknar både armar och ben och som kör specialutrustade bilar. Snart behövs det inte ens specialutrustade bilar då den självkörande bilen snart är realitet.

 

Läs om bilen som saknar både ratt och pedaler - Vi Bilägare: Audi Aicon - utan ratt och pedaler

 

Huruvida det är accepterat att fisa och rapa i andra människors umgänge kan man ju ha åsikter om. Fakta är att det tydligen är ganska nyttigt att lägga av en brakare då och då.

 

Aftonbladet: Ät snorkråkor och fis för ett längre liv - forskarna bevisar att äckelpäckel är nyttigt

 

Skulle vi inte fisa ett 20-tal gånger per dygn så skulle vi garanterat dö. Sedan om man ska fisa och rapa oavsett var man befinner sig är nog upp till var och en att ta ställning till. Om sedan folk i ens omgivning, i detta fall dina föräldrar, ska påpeka att du gör fel är nog ett relationsproblem du får lösa inom familjen.

 

Btw, använder du ordbehandlare när du skriver dina inlägg?

 

[Skorpion76]

Aha... har missat din profil... så du har CP skada i kombo autism. Jag beklagar.  

 

Har själv mycket liten erfarenhet av CP. Känner bara en person som är CP-skadad. Var tillsammans med en tjej för många år sedan som hade en son som var ett par år gammal när vi träffades och han hade en "lindrig" CP skada. Men han hade högre intelligens som 10-åring än vad snittet av barn hade. Minns att jag lärde honom om den sk "tvillingparadoxen" när han var 10 år gammal. Han läste vidare på Chalmers och är fysiker idag. Anledningen till hans CP skada påstod hans mamma, som jag hade ett förhållande med, berodde på att hon drabbats av havandeskapsförgiftning under graviditeten.

 

Autism har jag däremot noll erfarenhet av. Vet inte ens om jag någonsin träffat någon med detta "handikapp" om det nu räknas som handikapp. Ordet "funktionsstörning" är ett väldigt främmande ord för mig då jag tycker handikapp låter bättre men det är min egen personliga uppfattning oavsett vad det gäller typ brutet ben för olycka i slalombacken.

 

Men eftersom du haft skadorna sedan födseln - går det inte att operera? Den mänskliga hjärnan eller snarare däggdjurens hjärna är förvisso jävligt komplex som än idag är relativt outforskad.

 

Men du har körkort och bil? Tänker på din andra tråd om problem med parkering på stormarknader!? Men hur fixar du bilkörning med så kraftigt nedsatt syn? Iof sig inte så märkligt då jag sett många handikappade på TV som saknar både armar och ben och som kör specialutrustade bilar. Snart behövs det inte ens specialutrustade bilar då den självkörande bilen snart är realitet.

 

Läs om bilen som saknar både ratt och pedaler - Vi Bilägare: Audi Aicon - utan ratt och pedaler

 

Huruvida det är accepterat att fisa och rapa i andra människors umgänge kan man ju ha åsikter om. Fakta är att det tydligen är ganska nyttigt att lägga av en brakare då och då.

 

Aftonbladet: Ät snorkråkor och fis för ett längre liv - forskarna bevisar att äckelpäckel är nyttigt

 

Skulle vi inte fisa ett 20-tal gånger per dygn så skulle vi garanterat dö. Sedan om man ska fisa och rapa oavsett var man befinner sig är nog upp till var och en att ta ställning till. Om sedan folk i ens omgivning, i detta fall dina föräldrar, ska påpeka att du gör fel är nog ett relationsproblem du får lösa inom familjen.

 

Btw, använder du ordbehandlare när du skriver dina inlägg?

 

Nej, jag har varken körkort eller bil, men jag kom att tänka på frågan ändå eftersom jag då och då blir skjusad av andra mä'nniskor som har bil.