Latinkunniga, behöver er expertis!

[sl99]

Hejsan, jag har fått en översättning till latin och jag undrar om ni kan ta er en titt på den och säga om den är riktig. Är i stort sett helt säker på att den är rätt men jag vill vara helt säker då det kanske kommer att bli en tatuering.

 

Detta är översättningen jag har fått:

 

Ta vad du kan ta — Accipe quod licet tibi

Älska det du måste älska — Ama quod tibi amandum est

Sörj det du vill sörja — Luge id quod vis lugere

Lev som du vill leva — Vive ut libet tibi

 

Jag skulle även uppskatta om ni kunde berätta om orden/meningarna kan tolkas olika (som att mod och styrka kan beskrivas med samma ord om jag inte är helt ute och cyklar.)

 

Tack på förhand!

 

[mbgtmari]

Nej du är inte ute och cyklar men de latinska meningar du har fått kan bara tolkas på ett enda sätt.

 

"Ta vad du kan ta" har du fått översatt till "Accipe quod licet tibi", vilket betyder "Tag emot det du får ta emot" , dvs. "Mottag det som är tillåtet för dig att mottaga." Accipere betyder mottaga, acceptera. Ett exempel på användning av "tag emot" är frasen vid en doktorspromotion: accipe anulum, pignus fidei= tag emot ringen, en trohetens pant. Precis som ”acceptera” kommer från det latinska accipere så kommer ”licens” från licet. Ett känt exempel på ”licet” är: Quod licet Iovi, non licet bovi. Vad som är tillåtet för Jupiter är inte tillåtet för oxen. Ett annat exempel på det opersonliga uttrycket ”licet” såväl som ”libet” är den makthungriga Julia Domnias svar till den blivande kejsaren, tillika hennes styvson, när han ville gifta sig med henne efter hennes makes död: Si libet, licet. Har man lust har man lov. (Hon fick också stort inflytande och kanske var det därför Spartianus, som berättar om händelsen, skrev att hon vid frieritillfället var vacker och nonchalant till största delen naken: et quasi per negligentiam se maxima corporis parte nudasset...) Libet= det som lyster, behagar - alltså samma som engelskans please och franskans plaît.

 

Om du verkligen menar ”ta vad du kan ta” så heter ta "capere" och som uppmaning (imperativ) "cape". Ordagrann översättning: Cape quod potes capere. Bättre än "cape " i detta sammanhang är "carpe"= ta, fånga, njut långsamt av. Då skulle meningen bli "Carpe quod potes carpere." Ett tredje alternativ är att skriva: Ta själv det du vill ha=> Carpe ipse quod cupis.

 

Övriga meningar är OK men ska du rista in allihop föreslår jag att du plockar bort det onödiga "id" i mening nr 3 så den harmonierar med meningen ovanför. ( Att skriva "id quod" är som att skriva "det som" i stället för bara "det".) Sörj det du vill sörja blir då: Luge quod vis lugere.

 

 

[mindsleep]

Hehehe....

[inlägget ändrat 2008-09-08 05:42:28 av mindsleep]

[sl99]

Mbgtmari, tack för att du tog dig tid att förklara uppskattas verkligen. Jag har dock en ny fråga som jag gärna skulle vilja ha svar på;

 

Hur skulle det se ut om man sätter ihop mening 2 och 3, alltså "älska det du måste älska OCH sörj det du vill sörja"

 

Tack på förhand

 

 

Till ovanstående post. Som du kanske förstår så handlar det inte om att jag ska gå in nordea och plocka alla pengar jag kan ta utan snarare ta vara på de chanser man får. Men tack för ditt inlägg, tillförde mycket...

 

 

 

 

 

[inlägget ändrat 2008-09-08 10:37:08 av sl99]

[mbgtmari]

Jag beklagar att jag inte har varit inne på Eforum på länge. Hursomhelst så kan man förena två meningar med och, dvs. "et", på latin. Ännu elegantare är dock att bara sätta ett kommatecken mellan satserna. Gör man så i svenska gör man sig skyldig till ett meningsbyggnadsfel, kallat satsradning, men nu är det språket latin det gäller. Jag skulle alltså kunna förena dina två meningar så här: ama quod tibi amandum est, luge quod vis lugere. Denna mening skulle emellertid kunna skrivas både kortare, elegantare och mer i harmoni med dina övriga meningar. Varför pryda sin kropp med en otymplig formulering när man kan uttrycka exakt samma sak på ett snärtigare sätt? Jag föreslår alltså följande översättning: Luge quod tibi libet, ama quod tibi licet. Som du märker har jag kastat om ordningen mellan de två uppmaningarna. Jag tänkte nämligen att först tar man det tråkiga - sörj - och sedan tar man det trevliga - älska.