programmutveckling

[snowman92]

Någon som har en anning om vilket program man ska välja att skapa programm med om man är nybörjare och inte hade tänkt säg värsta avancerade grejerna

 

[Anjuna Moon]

Vilket språk vill du använda.

Vilken typ av "program" vill du utveckla (webbapplikationer, desktopapplikationer, konsollapplikationer...)?

Vilken plattform jobbar du på (windows, linux, mac....)?

 

 

 

[Mr Andersson]

Vad vill du programmera? Spel? Vanliga program? Webappliklationer? Databaser?

 

Tidigare erfarenheter?

 

Syftet med programmeringen? Enbart för att det är kul eller har du tankar på att bli professionell?

 

 

 

[snowman92]

har ingen erfarenhet, jobbar med windows xp och hade tänkt mig mer vanliga program.

Gör detta för skojs skull:)

 

 

[Anjuna Moon]

Isåfall rekommenderar jag Visual Basic.Net Express, som du än så länge kan ladda ner och använda gratis från Microsoft. Har du inte programmerat tidigare och vill komma igång någorlunda snabbt så tycker jag nog det är ett bra val.

 

http://msdn.microsoft.com/vstudio/express/vb/

 

Du kommer dock ha en hel del läsande framför dig. Antingen köper du en nybörjarbok eller så letar du upp någon tutorial på nätet. Här har du en stor länksamling med sådana:

http://www.programmingtutorials.com/vbnet.aspx

 

[lizardKng]

Ska man börja från grunden skulle jag vilja pusha lite för bokvarianten.

 

Att lära sig programmera är ju inte som att följa en liten tutorial i Photoshop, det är ju en process som tar väldigt lång tid.

 

[Anjuna Moon]

Att lära sig programmera är ju inte som att följa en liten tutorial i Photoshop, det är ju en process som tar väldigt lång tid.

Jo,så sant. Kommer knappt ihåg hur processen såg ut för mig i början, tror det var en enkel referensbok i assembler och en sjuhelig massa trial-and-error (och ett error på den tiden krävde en kallstart av vic:en med efterföljande inläsning av assemblatorn, så det tog sin tid =)

 

[Mr Andersson]

Att lära sig programmera är ju inte som att följa en liten tutorial i Photoshop, det är ju en process som tar väldigt lång tid.

 

Japp, och som grädde på tårtan går utvecklingen snabbare än man hinner lära sig den, men visst, det är själva tankesättet som tar tid att lära sig. Att lära sig ett nytt språk och under nya förutsättningar, går relativt snabbt om man är van programmerare.

 

 

 

[Mr Andersson]

Kommer knappt ihåg hur processen såg ut för mig i början

 

Jag tillhör den generationen som av en fullständig oförutsedd slump blev placerad framför en ABC-80... Och på den vägen är det

 

 

 

[lizardKng]

Jag kommer ihåg det som om det var igår.

 

Jag fick min Sinclair ZX81 i present till konfirmationen och med den följde det en engelsk tutorial i BASIC + en svensk introduktionsbok.

 

Vad jag gjorde var att läsa den engelska boken och traggla mig igenom ett par övningar tills jag ledsnade och började experimentera på egen hand isället.

 

Detta var på mitten av 80-talet så man var ju rätt isolerad, inget nät där man kan leta efter saker och prata med folk.

 

Jag tror det har satt sina spår, man har lärt sig att lösa problem utan hjälp.

 

[Anjuna Moon]

Att lära sig ett nytt språk och under nya förutsättningar, går relativt snabbt om man är van programmerare.

Japp, även om det kan ta lite längre tid när man byter paradigm. Kommer ihåg att jag hade en del knök med att ex. få tänket i LISP att sitta ordentligt. När det väl gjorde det var det dock en kick. Märkligt nog tog det även ett tag att få C att gå in efter att enbart ha använt assembler under åtta år.

 

Numer ramlar nya tekniker in i skallen ganska mycket av sig självt, vilket är rätt skönt. Hoppas bara att förmågan inte minskar alltför fort med åldern =/

 

[Mr Andersson]

Förutom ABC-80 som jag nämnde ovan, så är ZX spectrum min första egna dator. Jag sparade veckopeng i nog ett år för att kunna köpa den (kostade hela 1200 kr på den tiden, 1985). Ok, mina föräldrar erbjöd sig att betala, men jag ville köpa själv

 

Men det var den mest lärorika perioden jag haft. Man var verkligen tvungen att göra ALLT själv. I bland önskar jag att dagens ungdomar hade varit med och sett det.... Hårddisk? Det fanns inte, jag använde kassettband och en bandspelare. Det tog 15 minuter att ladda in ett simpelt spel.... Och då ska det tilläggas att minnet var 48 KILO-byte. Ok, för er som bara förstår MB, så är det 0.048 MB....

 

 

 

 

[Mr Andersson]

Numer ramlar nya tekniker in i skallen ganska mycket av sig självt, vilket är rätt skönt. Hoppas bara att förmågan inte minskar alltför fort med åldern =/

 

Själv har jag (tillfälligt?) lagt allt det där på hyllan. Jag har just nu ett jobb som är så långt ifrån programmering man kan komma, men jag trivs ruskigt bra och livet fungerar bättre (också har jag bättre lön än jag nånsin haft, vilket gör det lite roligare, men är inte det viktigaste).

 

Dock har jag kvar intresset och programmerar ibland mest för att det skoj. Min inställning numera, är att jag inte ska jobba med sånt som jag tycker är intressant, utan behålla det som vad det är - ett intresse.

 

 

 

[Anjuna Moon]

Och då ska det tilläggas att minnet var 48 KILO-byte.

Hehe, min första var en VIC20 (1982) med 3Kb. När jag sedan expanderade till 8kb kändes det som jag hade en riktigt superdator =)

Sedan blev det snabbt en C64. Till skillnad från de flesta andra höll jag mig till kassettbandspelare istället för att uppgradera till 5,25"-diskettstation. Man fick förlita sig till Turbo Tape 64 för att få ner laddtiderna.

 

Med så lite minne som datorerna hade då fick man verkligen lära sig att programmera smart och kompakt, en konstform som ingen behärskar idag vågar jag påstå (då minnet i princip inte är ett problem längre).

 

[lizardKng]

Precis, just det att vara tvingad att lösa alla problem själv tror jag var en oerhört nyttig upplevelse.

 

Fixa det själv eller släng burken i sporona. Nja kanske inte så men ändå.

 

Jag tror vi tidiga "hackare" skulle få prioritet till den första resan till Mars. Då om någonsin behöver man ju folk som kan lösa problem utan assistans.

 

Eller kolla bara på filmen Apollo 13 - en riktig ingenjörsfilm! MacGyver fast på riktigt.

 

[Mr Andersson]

Jag tror vi tidiga "hackare" skulle få prioritet till den första resan till Mars. Då om någonsin behöver man ju folk som kan lösa problem utan assistans.

 

Ja, problemlösning på den tiden gick inte ut på att slänga ut sin fråga på internet och låta nån annan lösa det. Man fick helt enkelt själv lösa det. Om det sen beror på att Internet inte fanns eller om man älskade att själv lösa problem, låter jag vara osagt.....

 

Eller kolla bara på filmen Apollo 13 - en riktig ingenjörsfilm! MacGyver fast på riktigt.

 

Jag blev faktiska kallad MacGyver på jobbet förra vecka.... En kund behövde hjälp och jag samlade på mig det jag behövde. En rulle tejp, lite ståltråd och en plastdunk. Just då, kommer en kollega inom dörren.....

 

 

 

[Anjuna Moon]

Min inställning numera, är att jag inte ska jobba med sånt som jag tycker är intressant, utan behålla det som vad det är - ett intresse.

Jag vet inte, för mig är det en gudabenådning att få tjäna bra pengar på att göra sådant som jag verkligen älskar.

 

Jag tror vi tidiga "hackare" skulle få prioritet till den första resan till Mars.

Mmmmmmmm, jag skulle hoppa på ett sådant erbjudande utan en sekunds fundering. "Leave the petty squabbles of mother earth behind..."

 

MacGyver fast på riktigt.

Hehe, jag visste att det fanns en anledning till att jag älskade den serien. DIY Rules!

 

[lizardKng]

Jag känner igen det där sista du skriver.

 

När man efter ett antal år jobbat med en massa olika tekniker platsar "nya" saker lätt in i nått mönster man sett förut.

 

En fallgrop med det är att man måste släppa gamla saker för att kunna uppskatta det nya.

 

En personlig historia: jag ahr hållt på med C/C++ i sin ISO-form under många år. Nu har jag gett mig i kast med C++/CLI/VisualStudio 2005 och nu funkar det inte längre att tänka i gamla banor.

 

C++/CLI/.NET2 kräver ett nytt tankesätt, delvis i alla fall.

 

[lizardKng]

En rulle tejp, lite ståltråd och en plastdunk.

 

Jag ger dig ett tuggummi så kanske du kan bygga en rymdraket, Mr "MacGyver" Andersson"?

 

[Mr Andersson]

Med så lite minne som datorerna hade då fick man verkligen lära sig att programmera smart och kompakt, en konstform som ingen behärskar idag vågar jag påstå (då minnet i princip inte är ett problem längre).

 

Ja, man resonerar "tyvärr" att minne och hårddisk är billigt (och inte ett problem). Jag beundrar fortfarande de som optimerar sin kod.

 

Jag minns, för en massa år sedan, en datortidning som hade en tävligt där man skulle skriva ett program som konverterade mellan våra siffror och romerska siffror (båda hållen). Vinnarens program var 12 rader basickod. Mitt bidrag vad runt 30 rader.... Imponerande!

 

 

 

[Mr Andersson]

Jag vet inte, för mig är det en gudabenådning att få tjäna bra pengar på att göra sådant som jag verkligen älskar.

 

Jag håller med dig, men när man kommer underfund med att man sysslar med fel sak, vad gör man då?

 

 

 

[Mr Andersson]

Jag ger dig ett tuggummi så kanske du kan bygga en rymdraket, Mr "MacGyver" Andersson"?

 

Hrm... kollegan frågade om jag skulle bygga ett kärnkraftverk, eller om jag bara skulle dra ut en tand. Mummel...

 

Tack annars för "komplimangen"....

 

 

 

[Anjuna Moon]

En fallgrop med det är att man måste släppa gamla saker för att kunna uppskatta det nya.

Jo, när jag började med assembler på Intel 286 och 386 så var det hopplöst att fortsätta med 68000-processorn, det var för rörigt helt enkelt att hoppa mellan två instruktionsuppsättningar ständigt. Även om jag faktiskt tyckte Motorolan var den roligare processorn att jobba mot fick den vika undan till fördel för PC, varpå Amigan åkte upp på vinden.

 

Dock gick jag ganska tidigt över till C/C++/Win32 och där dock assemblerandet ut för gott. Ibland saknar man den gamla komplicerade tiden, men jag skulle inte vilja använda assembler igen.

 

 

[mindsleep]

åh....härligt. En "när jag började programmera" tråd. Underbart. Får jag va me?

 

Min "karriär" började på en C64...jag gjorde blandannat ett "innebandy program". Var väll en sisådär 8-10 bast. BASIC om jag inte minns fel.

 

Avancerade till en IBM (http://www.old-computers.com/museum/computer.asp?c=274)

 

Om jag inte minns fel var det QBasic. På den tiden hade mitt bibliotek inte mycket programmeringsböcker. Internet var i sin vagga. Inga vänner som gillade programmering. Inte så mycket att göra. Efter att tittat på en del källkod och gjort en del roliga grejer så blev det stopp. Jag kunde inte utvecklas. Så jag lade ner det och fick börja om igen då internet kom igång

 

//MVH Mindsleep

 

I am who i am, you are who you are, i respect that

 

[lizardKng]

Jag började med 1KB i min ZX81 men det blev lite trist när programutrymmet tärde på skärmen så man bara fick en 1-radsskärm tilll slut

 

Min expansion var till ofantliga 16KB!!!!

 

Jag pillade in en hel del prgram medelst hexkoder frpn 64'er och fick då till ofantliga 30KByte/s från min diskdrive till 64:an. Det var ett program som distribuerade filer på ett optimalt sätt och att ladda in ett spel gick just på någon sekund.

 

Med en REU på 256KByte blev det rätt bra fart.

 

GEOS kunde utnyttja den som en virtuell disk, debuggern körde i extraminnet och kunde debugga program även om de fyllde upp hela primärminnet.

 

En sak jag särskilt kommer ihåg var assemblern till GEOS (developer). Man skrev sin källkod i GeoWriter och kunde t ex inkludera bilder man ritat. Dessa bilder la assemblern snällt ut och man kunde referera till dem symboliskt i sina assemblerprogram.

 

1985.