Just nu i M3-nätverket
Gå till innehåll

Indrivning av skuld av privatperson


Stefan Eklinder

Rekommendera Poster

Funderar på det här:

 

Scenario: En kompis lånar pengar av mig och summan stiger. Jag påminner om att han/hon är skyldig mig pengar, och jag vill ha tillbaka pengarna. Han/hon kommer med ursäkter hela tiden för att inte betala tillbaka. Lite senare kommer jag med en påminnelse igen om att jag vill ha tillbaka pengarna. Han/hon drar samma vals igen.

 

Summan är nu uppe i 2 - 300 kronor och jag har fortfarande inte fått tillbaka pengarna.

 

Till slut tröttnar jag och funderar på indrivning av pengarna.

 

Hur fungerar det för en privat person?

 

Letade lite hos Kronofogdemyndigheten, men hittade inget som besvarade mitt scenario. Vad är minsta summan? Måste det finnas skrivna papper?

 

Någon som vet?

 

---

C:\Eforum\Stefan Eklinder>|

 

"Om allt verkar gå bra, måste du ha missat något."

 

- Steven Wright

[inlägget ändrat 2006-09-29 20:44:36 av Stefan Eklinder]

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej!

 

Jag tycker att du (om du inte gjort det) ska förklara för den som lånat pengarna att 300 kr är mycket pengar även för dig att ligga ut med. Du måste få den andra personen att förstå att det blir grus i eran relation vänner emellan då denna skuld inte betalas.

 

Sedan skulle jag nog inte gå så långt som till fogden för 300 kr. Vet inte vad det kostar att ansöka om ett betalningsföreläggande som det då borde handla om men det torde inte vara värt det.

 

Jag skulle nog skita i skulden isf.

 

Förklara för din vän att han eller hon kan kontakta dig då han eller hon kan betala. Tills dess får er relation vara. Återkommer inte personen så har du iofs förlorat pengarna men det är din väns beslut. Det kan vara ett plus om ni har andra gemensamma bekanta.

 

Kort och gått, släpp fogden.

 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Sedan skulle jag nog inte gå så långt som till fogden för 300 kr. Vet inte vad det kostar att ansöka om ett betalningsföreläggande som det då borde handla om men det torde inte vara värt det.

När ett ärende hamnar hos kronofogden lägger de kostnaden på skulden, det drabbar inte den som vill ha pengarna.

 

Sen tycker jag förvisso att 300 spänn är mindre än att det är värt det och det kan dessutom vara (som Lars2W2 skriver) rätt svårt att visa att det finns en skuld som kronofogden kan driva in, de driver inte in saker om det inte är klart vem som är skyldig vem pengar.

 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag håller med fhe.

Jag har råkat ut för samma sak som Stefan, kompisar vill att man ska låna dom pengar, "lägga ut" etc.. Visst gör man väl det då, oftast för ofta.. Men till "kompisar" som bara hela tiden vill låna, aldrig betala tillbaka/göra samma tjänst tillbaka, bör man (brukar jag) avsluta "kreditvärdigheten" för..

 

Inte behöver man känna sig generad heller, om "kompisen" anser att man har mycket pengar: "Okej, du ser att jag har sedlar i min plånbok, men dessa ska jag betala räkningar med.."

 

Sen kan man ju faktiskt börja att undvika dylika "kompisar".. Tycker "kompisen" att det är värt att riskera vänskapen för att slippa betala tillbaka ynka 300 spänn, är det ju inte mycket till en kompis anyway..

 

Jag råkade ut för en grej för cirka ett år sedan som sträckte sig till i somras:

Konsum har lagt ner, och jag stötte på (han kom fram till mig) en gammal konsumanställd gubbe. (Jag vet inte ens vad han heter, men han har jobbat på konsum i "alla år". -"Lasse, kan du låna mig en femtiolapp? Jag är alldeles pank, kylskåpet är tomt, och löningen kommer om en vecka".. Okej, gubben fick låna en femtiolapp. Efter detta ser jag honom inte på mycket länge.. Såg honom i somras, på systembolaget. Frågade honom hur han hade det, jodå, han hade det bra.. Sen frågade jag honom om han kunde betala tillbaka den där femtiolappen han hade lånat. Han påstod att det hade han gjort. (Det hade han inte). Sen påstod han att han betalat den till min mor. Lustigt nog stod min mor alldeles intill, det visste han inte.. Nä, inte hade han betalat någon femtiolapp.. Gubben sa inte ett ord, tog raska steg till kassan, köpte sina öl (100kr) och försvann fort som blixten.. Gissa om han kommer få låna några mer pengar? -Gissa om vad jag anser om honom?.. Hans heder och karaktär var alltså (för honom) värd femtio spänn. Jag skiter i femtiolappen, jag skiter i honom. Men innan detta ansåg jag honom som "gubben som jobbade på konsum". Numera anser jag honom som "gubben som ansåg sin heder vara värd femtio spänn".

 

-Där får faktiskt skandiadirrarna en bonuspoäng av mig; de sålde åtminstone sin heder för något högre belopp.. Men dock är de av samma skrot och korn..

 

 

 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

 

 

Okej, det här var bara märk väl ett scenario. Inget som hänt i verkligheten, men som privatperson kan man hamna i den sitsen att det inte fungerar att få tillbaka pengarna själv.

 

Kompisen eller vännen blir sur och avslutar hela bekantskapen, och där står man utan att få pengarna tillbaka. Det är förstås inte mycket att ha till kompis i så fall.

 

Pengar som pengar, och man lär sig något av den smällen.

 

---

C:\Eforum\Stefan Eklinder>|

 

"Om allt verkar gå bra, måste du ha missat något."

 

- Steven Wright

 

 

 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Okej, det här var bara märk väl ett scenario. Inget som hänt i verkligheten, men som privatperson kan man hamna i den sitsen att det inte fungerar att få tillbaka pengarna själv.

Är man mån om att kunna få tillbaka pengarna finns det inget som hindrar att man skriver någon form av skuldebrev/revers som visar att lånet finns. Har man en sådan är det bara att gå till fogden och be dem driva in pengarna (om det finns något att driva in).

Skriver man inte en revers får man göra en bedömning om det är rimligt att tro att man får tillbaka pengarna och därefter fatta beslut om man kan leva utan dem annars.

Den enda skillnaden mellan företag och privatpersoner i det här fallet är att det när det gäller företag alltid måste finnas papper på vart pengar går, eftersom bokföringslagen kräver det. Det gör att man sällan behöver förlita sig på muntliga avtal när man vill driva in en skuld.

 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Roddden skrev:

Sedan skulle jag nog inte gå så långt som till fogden för 300 kr. Vet inte vad det kostar att ansöka om ett betalningsföreläggande som det då borde handla om men det torde inte vara värt det.

 

Förstår, men om du har t ex en telefonräkning på 300 kronor. Du betalar inte och t ex Telia påminner dig några gånger. Du skiter i att betala ändå. Då hamnar räkningen direkt hos fogden för indrivning.

 

fhe skrev:

Den enda skillnaden mellan företag och privatpersoner i det här fallet är att det när det gäller företag alltid måste finnas papper på vart pengar går, eftersom bokföringslagen kräver det. Det gör att man sällan behöver förlita sig på muntliga avtal när man vill driva in en skuld.

 

Vet inte om jag förstått det rätt, men:

 

Då är det alltså Telias bokföring och att jag tecknat abonnemang hos dom, som gör att det är lätt för dom att driva in min skuld ovan.

 

 

Skiftar mycket i ämnet här, men det är intressant. :-)

 

---

C:\Eforum\Stefan Eklinder>|

 

"Om allt verkar gå bra, måste du ha missat något."

 

- Steven Wright

 

 

 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jodå, jag håller med "iprincip" med fhe även om detta..

 

-Men kommer det en människa (som man knappt känner igen) som frågar "Lasse, kan du låna mig en femtiolapp, jag är pank, kylskåpet är tomt" bla bla bla.."

 

-Vi musiker "vet" (innan vi blir miljardärer) hur det är att vara pank och hungrig.. Inom "musikerkåren" är det dock en "hederssak" att betala gamla skulder, såfort man får pengar..

 

Som sagt: Hade killen sagt att "han fortfarande var pank", hade jag skitit i det. Femtio spänn är ju bara femtio spänn.. Jag undrar hur mycket "sådana" personer utnyttjar "socialen" och liknande?

 

Usch och fy..

 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Förstår, men om du har t ex en telefonräkning på 300 kronor. Du betalar inte och t ex Telia påminner dig några gånger. Du skiter i att betala ändå. Då hamnar räkningen direkt hos fogden för indrivning.

 

Självklart så ska man betala såväl räkningar som skulder til komisar.

 

Tycker dock inte att man ska dra en kompis till fogden, då är det bättre att säga upp bekantskapen (torde iofs även fogde alternativet innebära)

 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Roddden skrev:

Tycker dock inte att man ska dra en kompis till fogden, då är det bättre att säga upp bekantskapen (torde iofs även fogde alternativet innebära)

 

Nä, det tycker inte jag heller att man ska. Det var bara ett scenario som jag satt och funderade kring.

 

---

C:\Eforum\Stefan Eklinder>|

 

"Om allt verkar gå bra, måste du ha missat något."

 

- Steven Wright

 

 

 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
virtuosen2 skrev:

-Vi musiker "vet" (innan vi blir miljardärer) hur det är att vara pank och hungrig.. Inom "musikerkåren" är det dock en "hederssak" att betala gamla skulder, såfort man får pengar..

 

Jag är ingen musiker, men är snäll, nästan för snäll ibland och ställer upp för folk. Samtidigt blir man lite lack när folk inte har vett att betala tillbaka det som dom lånar. Lånar jag av någon så ser jag till att betala tillbaka det så fort jag får pengar själv. Alla tänker tyvärr inte så.

 

virtuosen2 skrev:

Som sagt: Hade killen sagt att "han fortfarande var pank", hade jag skitit i det. Femtio spänn är ju bara femtio spänn.. Jag undrar hur mycket "sådana" personer utnyttjar "socialen" och liknande?

 

Säkert många som utnyttjar samhällets skyddsnät så. En del upptäcks och blir återbetalningsskyldig, medan andra bara passerar i det tysta.

 

---

C:\Eforum\Stefan Eklinder>|

 

"Om allt verkar gå bra, måste du ha missat något."

 

- Steven Wright

 

 

 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Då är det alltså Telias bokföring och att jag tecknat abonnemang hos dom, som gör att det är lätt för dom att driva in min skuld ovan.

Det är kanske att hårddra det men jo... Eftersom de inte kan genomföra en transaktion med dig med mindre än att det finns ett fakturaunderlag så har de lite lättare att visa att skulden ifråga finns än vad du har när du ska berätta för fogden att "det är sant, jag har lånat honom pengar, även om han säger att han aldrig lånat några".

Att skulden finns på papper gör lixom saken lättare. Fast är man orolig låter man skulden finnas dokumenterad även om privatperson (med ett skuldebrev/revers), annars får man faktiskt skylla sig själv.

 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Mitt tips är att aldrig låna ut pengar utan ett skrivet avtal även om det så rör sig om 5 kronor. Lägg på en ränta antingen för hela lånetiden eller enbart för den eventuella tid amorteringen är försenad. Det underlättar i situationer likt de Stefan Eklinder nu upplever.

 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag har ett liknande problem på riktigt....

 

En kompis var med på stan och handlade för ca 3 år sedan. Han var pank och skulle ha lite kläder som jag lånade ut ca 1300 kr till honom. Jag har väl påminnt honom 2-3 ggr men inte de sista 1½ åren.

 

Nu tycker jag det är lite pinsamt att ta upp det. Det känns liksom om det har gått för lång tid och vi pratas bara vid ett par gånger / år numera.

 

 

 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hallådär - STOPP!

 

Du kan inte mena allvar. Ett par 100 kr i krogkön, när man är på affären och har glömt kortet mm. Det skulle kännas väldigt förmyndarmässigt med avtal och dessutom ränta till polaren ?!?!

 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
  • 1 year later...

Tack för informationen och inläggen, en stor sten föll från mitt bröst. Mitt problem är i storleksordningen 25 k men tack vare er har jag nu fått ganska klart för mig hur jag ska göra. Halleluja för internet, forum och Frödinge ostkaka. Amen :)

 

[bild bifogad 2007-11-01 11:45:27 av Cortex]

995797_thumb.jpg

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Gammalt ämne. Men en enkel princip: Låna aldig ut mer än man har råd att förlora "smärtfritt" (25k är alltså uteslutet...). Återbetalas det aldrig så blir det kreditvärdighet 0. Enkelt och behändigt och man slipper tjata på folk. Kan i värsta fall uppfattas som lite småsnålt men det får man acceptera.

 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hehe jo jag såg att det var en gammal tråd men kunde inte låta bli att tacka ändå :) Och kreditvärdigheten är 0 sedan länge. Det är lite känslor inblandade också (såklart) gentemot just den personen som är skyldig mig pengar, men tack vare er kommer det ordna sig :thumbsup:

 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Arkiverat

Det här ämnet är nu arkiverat och är stängt för ytterligare svar.



×
×
  • Skapa nytt...